Ultraljud varje dag

Jag hade mitt andra ultraljud igår och det var något av det häftigaste jag har varit med om. Det är omöjligt att beskriva känslan men det var en lyckostund! Mitt första ultraljud gjorde jag i 5e veckan för jag trodde att det rätta var att göra abort just då. Jag kände hela tiden på mig att jag ville ha mitt barn men i och med att
1- Jag inte hade ett stadigt förhållande
2- Inte har någon ekonomi
3- Inte kände att detta var något drömscenario
så trodde jag att det skulle vara bäst att göra en abort. Sen jag var liten och fick reda på vad abort var så har jag varit "emot" det. Inte emot men jag har alltid tyckt att det är synd. Fram tills att jag själv blev gravid, då började det låta som en normal grej som man ibland bara måste göra. Men jag klarade inte av tanken på att göra det och att sen leva med tankarna tänk om. Jag tänker helt enkelt göra mitt absolut bästa. Jag vet att jag kommer bli en bra mamma, det har jag alltid vetat. Och jag tror att mitt barn kommer ha ett bra liv och en bra uppväxt.

Åter till ultraljudet...
Det var så fint att se mitt barn, jag kunde se ansiktet i profil och han/hon var helt perfekt! Jag hade velat gå på ultraljud varje dag och sitta och titta i timmar. Det har varit min drtöm sen jag blev gravid att kunna se mitt barn och då tänkte jag inte alls på ultraljud men det var mer än nog!!! Självklart längtar jag fortfarande tills mitt barn är fött men inte på samma sätt som innan, jag känner ingen stress längre. Jag tyckte det var rätt tråkigt att vara gravid och jag tyckte att tiden gick så sakta men nu märker jag hur snabbt det går och hur snabbt magen växer.
Jag fick bara se bebisen nån sekund för ultraljudet var endast pga en cysta de upptäckt på mig för 3 månader sen, men tack gode Gud för den var borta nu! Jag hade lite vätskeansamling i min vänsta äggledare men dr. Olga sa att det var normalt och ofarligt och att jag inte behövde komma tillbaka. Det var lite tråkigt att höra att jag inte behövde komma tillbaka (pga att jag numera älskar vaginala ultraljud) fast skönt att allt är okej =P
Jag frågade inte läkaren ifall hon kunde se könet på barnet för jag var lite dum och trodde att hon antingen skulle säga det själv och dels för att jag visste att det inte var därför jag var där och blev glad ändå, bara av att se mitt lilla hjärta.

Men mitt riktiga UL är på slutet av månaden så så småningom kommer jag få titta igen och få veta mer, kanske till och med könet, wiieee!!! Sen berättade en kompis till mig idag att hon varit hos någon privat i lund och betalat 300:- för ett UL så det kanske är något jag gör efter detta jag ska på nu. Jag är rätt så töntig med allt för jag har som sagt aldrig varit gravid innan och riktigt älskar min graviditet! Nu kan jag känna förståelse för de 2 som sagt att de saknar att ha magen och saknar att vara gravida men inte vill ha ett barn sen hahah (iaf inte nu). Och min syster saknar dessutom själva födseln vilket jag fortfarande har noll förståelse för haha. Kanske är det för att hennes gick väldigt snabbt, 5 timmar bara och hon kom ut väldigt lätt. Jag får hoppas att det går lika lätt för mig, för även om jag inte är rädd så vill jag ha så mycket energi som möjligt efteråt så att jag kan ligga och titta på och umgås med min bebis. En kompis till migberättade att hon svimmat av flera gånger vid värkarna och att när hennes dotter kom ut till slut (med sugklocka) så var hon så trött och nerdrogad att hon inte orkade bry sig, hon var bara glad att det var över och somnade. DET är min värsta mardröm!

Jag ska träffa min barnmorska imorgon för blodprov och lämna urinprov och gud vet vad mer så jag ska fråga henne om olika alternativ. Har funderat på att föda i vatten och ska kolla hur chanserna ser ut...

Jag är väldigt glad att jag känner en massa unga tjejer/kvinnor som fått barn nyligen (de senaste åren) för de äldre kvinnorna jag känner har barn i ungefär min ålder och då var sakerna annorlunda. Det är kul för jag kan ställa många frågor och de flesta tycker att graviditet, barn och barnafödsel är roliga samtalsämnen. Sen är det bra att jag kan prata om allt som händer efteråt också för alla tycker och tänker väldigt olika och barnen och sättet de uppfostras på också. Jag känner mig lyckigt lottat på alla möjliga vis!

Nu börjar det bli superlångt men vill bara säga en sista sak och det är att jag nog MÅSTE börja meditera igen för min agressivitet är inte alls borta och idag bråkade jag med en hemskt oförskämd och elak man som sa en massa rasistiska, sexuella och hotande saker när jag var ute med hundarna i hundrastgården och var där inne med 4 barn. Det slutade med att jag, förutom att jag skrek lungorna av mig, också spottade på honom och slog honom med en boll som satt fast på ett snöre och mitt beteende skrämmer mig när jag sen lugnat ner mig. För tänk OM han hade gjort något och skadat min bebis. Det får inte hända!

Jag hoppas att ni mår underbart och att ni får en rolig och LUGN vecka! Haha

Love, love & Love!