I'm so excited, and I just can't hide it!
I'm about to loose control and I think I like it!!!!
Nu är allt så superfint, allt går åt rätt håll. Jag fick reda på att jag har en flicka i magen =D alltså en liten Lucinda (farmors namn) och allt är bra med henne. Haha det var så roligt för först satt hon på sina fötter så kunde hon inte se något och hon (barnmorskan) försökte peta lite på magen med den grejen de håller mot magen och hon flyttade inte på sig. Sen när hon skulle fylla i lite saker på datorn så petade jag till det rejält på magen och när hon kollade igen sa hon: Ja men det är ju en flicka! Så duktig hon var som gjorde som mamma ville!! Jag hade bestämt mig för att inte gå därifrån utan att veta könet och det funkade hihihi! Jag är överlycklig! Fick också fina bilder på hennes ansikte i profil med handen framför ansiktet så att det ser ut som om hon suger på tummen. Troligen kommer jag att gå till min syster imorgon för att scanna in bilderna och då lägger jag ut nån här med. Hon är 18 cm och väger 224 g. En liten, liten tös än så länge =)
En annan underbar nyhet är att jag ska titta på en lägenhet imorgon och den kommer jag TROLIGEN flytta in i den 1:a december. Jag kommer att bo granne med min kompis Sandra och ha nära till mormor och det är bra så hon orkar gå dit. En mindre trevlig grej är att det är på 4:e våningen och då får vi se hur det kommer att gå med vagn och allt, men en sak är säker-
Det löser sig!!!
Jag har pratat med min mamma som varit i Brasilien nu i tusental år och hon kommer hem på måndag om allt går bra så det är många glada nyheter idag. Nu ska det bara lösa sig med mina ekonomiska frågor, och det är jag säker på att det gör!
God Natt allesamman, hoppas att ni också har en massa spännande nytt i era liv!
Nu ska jag se den lilla biten det är kvar av Barca-matchen...
Love, love & LOVE!!!
tisdag 29 september 2009
lördag 26 september 2009
Ingen lust att blogga
Jag har märkt att en viss person läser min blogg och jag vill inte ha något med denne att göra... Så man kan säga att min skrivarglädje försvunnit lite. Jag funderar på att göra en ny "hemlig" blogg bara för att helt eliminera denna person ur mitt liv på alla sätt jag kan, men just nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill så gärna hålla kontakten med en massa människor och uppdatera men orkar inte med detta!
Iaf, J och ni andra... Nu vet ni och jag kommer skriva när jag kommit på hur jag ska göra...
Många pussar och kramar på er!!
Iaf, J och ni andra... Nu vet ni och jag kommer skriva när jag kommit på hur jag ska göra...
Många pussar och kramar på er!!
torsdag 17 september 2009
Kul med blogg igen
Taget den 13e september
Det är roligt att blogga!
Jag vet inte ens varför men det är skönt att skriva av sig och skönt att hålla kontakt med människor på ett annorlunda sätt, sen är läsare och kommentarer ett JÄTTEPLUS!!
Till J:
Det värmer mitt hjärta att du fortfarande läser min blogg och jag känner lite skuldkänslor över att du inte fått så mycket att läsa... Lycka till på dina resterande 99 dagar i graviditeten =D
Och tack för att du tror på mig!
Till Sandra:
Tack för din söta kommentar och även du tror på mig, så tack så mycket!!
Eftersom jag rökt cannabis (hasch) i många år så är jag i en speciell grupp på mödravården. Ambulatoriet heter det. Först kände jag mig kränkt eftersom jag inte ville placeras i ett speciellt fack baserat på saker jag gjort innan, men nu känns det väldigt skönt av olika anledningar.
1- Jag kan vara hur öppen jag vill och inte hålla något hemligt (vilket jag gärna inte gör).
2- Jag har hur mycket tid med min barnmorska som helst, hon kan tex följa med mig till olika saker som ultraljud och möten med soc och ja, en massa. OM jag vill...
3- Hon ska presentera mig för någon som ska försöka hjälpa mig med lägenhet! (Detta är min favoritdel)
Jag kommer antagligen inte be henne följa med mig någonstans men jag tackar inte nej för jag vet inte än om det skulle komma någon dag då jag skulle vilja det. Sen berättade hon också att hon har massa bebiskläder som hon ska ge bort. Jag vet inte om det är nya kläder men jag tror det. Det tråkiga är att jag tror att jag har en pojke i magen och hon sa att nästan alla hennes "tösen" har haft pojkar så hon har nästan bara flick-kläder hehe. Det med kläder är jag inte orolig för men det är så roligt med gratis-grejer hahaha!
Jag vet inte hur jag ska göra än angående detta med att jag inte får någon lägenhet. De på soc ger ingen hjälp för jag pratade med en kvinna på boendegruppen och hon säger att de bara hjälper folk som i princip bor på gatan (vilket jag inte alls tror på) och jag vill helst inte bo med mormor när jag får barn, men nu undrar jag om jag ska göra om det här hemma till bebisvänligt eller vänta och se... Jag vet att jag stressar men nu känns det stressigt! Snart har halva graviditeten gått och som jag sagt innan så flyger tiden.
Men jag ska på möte med min socialassistent och min framtida handläggare på AIC (arbets- och integrationscenter) och då ska jag be de om hjälp med att ordna praktikplats i ett vårdhem eller hemtjänst i köpenhamn. För då kan jag förutom att lära mig språket också få en lärlingslön som ingår i praktiken. Om jag sen kan få jobb där den sista tiden av min graviditet så kan det hjälpa mig otroligt mycket ekonomiskt. Ja, vi får se vart det leder...
Nu har jag inte mer att skriva om.
Hoppas ni har en underbar dag och att ni är glada och friska!
Love, love & Love!
onsdag 16 september 2009
Ultraljud varje dag
Jag hade mitt andra ultraljud igår och det var något av det häftigaste jag har varit med om. Det är omöjligt att beskriva känslan men det var en lyckostund! Mitt första ultraljud gjorde jag i 5e veckan för jag trodde att det rätta var att göra abort just då. Jag kände hela tiden på mig att jag ville ha mitt barn men i och med att
1- Jag inte hade ett stadigt förhållande
2- Inte har någon ekonomi
3- Inte kände att detta var något drömscenario
så trodde jag att det skulle vara bäst att göra en abort. Sen jag var liten och fick reda på vad abort var så har jag varit "emot" det. Inte emot men jag har alltid tyckt att det är synd. Fram tills att jag själv blev gravid, då började det låta som en normal grej som man ibland bara måste göra. Men jag klarade inte av tanken på att göra det och att sen leva med tankarna tänk om. Jag tänker helt enkelt göra mitt absolut bästa. Jag vet att jag kommer bli en bra mamma, det har jag alltid vetat. Och jag tror att mitt barn kommer ha ett bra liv och en bra uppväxt.
Åter till ultraljudet...
Det var så fint att se mitt barn, jag kunde se ansiktet i profil och han/hon var helt perfekt! Jag hade velat gå på ultraljud varje dag och sitta och titta i timmar. Det har varit min drtöm sen jag blev gravid att kunna se mitt barn och då tänkte jag inte alls på ultraljud men det var mer än nog!!! Självklart längtar jag fortfarande tills mitt barn är fött men inte på samma sätt som innan, jag känner ingen stress längre. Jag tyckte det var rätt tråkigt att vara gravid och jag tyckte att tiden gick så sakta men nu märker jag hur snabbt det går och hur snabbt magen växer.
Jag fick bara se bebisen nån sekund för ultraljudet var endast pga en cysta de upptäckt på mig för 3 månader sen, men tack gode Gud för den var borta nu! Jag hade lite vätskeansamling i min vänsta äggledare men dr. Olga sa att det var normalt och ofarligt och att jag inte behövde komma tillbaka. Det var lite tråkigt att höra att jag inte behövde komma tillbaka (pga att jag numera älskar vaginala ultraljud) fast skönt att allt är okej =P
Jag frågade inte läkaren ifall hon kunde se könet på barnet för jag var lite dum och trodde att hon antingen skulle säga det själv och dels för att jag visste att det inte var därför jag var där och blev glad ändå, bara av att se mitt lilla hjärta.
Men mitt riktiga UL är på slutet av månaden så så småningom kommer jag få titta igen och få veta mer, kanske till och med könet, wiieee!!! Sen berättade en kompis till mig idag att hon varit hos någon privat i lund och betalat 300:- för ett UL så det kanske är något jag gör efter detta jag ska på nu. Jag är rätt så töntig med allt för jag har som sagt aldrig varit gravid innan och riktigt älskar min graviditet! Nu kan jag känna förståelse för de 2 som sagt att de saknar att ha magen och saknar att vara gravida men inte vill ha ett barn sen hahah (iaf inte nu). Och min syster saknar dessutom själva födseln vilket jag fortfarande har noll förståelse för haha. Kanske är det för att hennes gick väldigt snabbt, 5 timmar bara och hon kom ut väldigt lätt. Jag får hoppas att det går lika lätt för mig, för även om jag inte är rädd så vill jag ha så mycket energi som möjligt efteråt så att jag kan ligga och titta på och umgås med min bebis. En kompis till migberättade att hon svimmat av flera gånger vid värkarna och att när hennes dotter kom ut till slut (med sugklocka) så var hon så trött och nerdrogad att hon inte orkade bry sig, hon var bara glad att det var över och somnade. DET är min värsta mardröm!
Jag ska träffa min barnmorska imorgon för blodprov och lämna urinprov och gud vet vad mer så jag ska fråga henne om olika alternativ. Har funderat på att föda i vatten och ska kolla hur chanserna ser ut...
Jag är väldigt glad att jag känner en massa unga tjejer/kvinnor som fått barn nyligen (de senaste åren) för de äldre kvinnorna jag känner har barn i ungefär min ålder och då var sakerna annorlunda. Det är kul för jag kan ställa många frågor och de flesta tycker att graviditet, barn och barnafödsel är roliga samtalsämnen. Sen är det bra att jag kan prata om allt som händer efteråt också för alla tycker och tänker väldigt olika och barnen och sättet de uppfostras på också. Jag känner mig lyckigt lottat på alla möjliga vis!
Nu börjar det bli superlångt men vill bara säga en sista sak och det är att jag nog MÅSTE börja meditera igen för min agressivitet är inte alls borta och idag bråkade jag med en hemskt oförskämd och elak man som sa en massa rasistiska, sexuella och hotande saker när jag var ute med hundarna i hundrastgården och var där inne med 4 barn. Det slutade med att jag, förutom att jag skrek lungorna av mig, också spottade på honom och slog honom med en boll som satt fast på ett snöre och mitt beteende skrämmer mig när jag sen lugnat ner mig. För tänk OM han hade gjort något och skadat min bebis. Det får inte hända!
Jag hoppas att ni mår underbart och att ni får en rolig och LUGN vecka! Haha
Love, love & Love!
1- Jag inte hade ett stadigt förhållande
2- Inte har någon ekonomi
3- Inte kände att detta var något drömscenario
så trodde jag att det skulle vara bäst att göra en abort. Sen jag var liten och fick reda på vad abort var så har jag varit "emot" det. Inte emot men jag har alltid tyckt att det är synd. Fram tills att jag själv blev gravid, då började det låta som en normal grej som man ibland bara måste göra. Men jag klarade inte av tanken på att göra det och att sen leva med tankarna tänk om. Jag tänker helt enkelt göra mitt absolut bästa. Jag vet att jag kommer bli en bra mamma, det har jag alltid vetat. Och jag tror att mitt barn kommer ha ett bra liv och en bra uppväxt.
Åter till ultraljudet...
Det var så fint att se mitt barn, jag kunde se ansiktet i profil och han/hon var helt perfekt! Jag hade velat gå på ultraljud varje dag och sitta och titta i timmar. Det har varit min drtöm sen jag blev gravid att kunna se mitt barn och då tänkte jag inte alls på ultraljud men det var mer än nog!!! Självklart längtar jag fortfarande tills mitt barn är fött men inte på samma sätt som innan, jag känner ingen stress längre. Jag tyckte det var rätt tråkigt att vara gravid och jag tyckte att tiden gick så sakta men nu märker jag hur snabbt det går och hur snabbt magen växer.
Jag fick bara se bebisen nån sekund för ultraljudet var endast pga en cysta de upptäckt på mig för 3 månader sen, men tack gode Gud för den var borta nu! Jag hade lite vätskeansamling i min vänsta äggledare men dr. Olga sa att det var normalt och ofarligt och att jag inte behövde komma tillbaka. Det var lite tråkigt att höra att jag inte behövde komma tillbaka (pga att jag numera älskar vaginala ultraljud) fast skönt att allt är okej =P
Jag frågade inte läkaren ifall hon kunde se könet på barnet för jag var lite dum och trodde att hon antingen skulle säga det själv och dels för att jag visste att det inte var därför jag var där och blev glad ändå, bara av att se mitt lilla hjärta.
Men mitt riktiga UL är på slutet av månaden så så småningom kommer jag få titta igen och få veta mer, kanske till och med könet, wiieee!!! Sen berättade en kompis till mig idag att hon varit hos någon privat i lund och betalat 300:- för ett UL så det kanske är något jag gör efter detta jag ska på nu. Jag är rätt så töntig med allt för jag har som sagt aldrig varit gravid innan och riktigt älskar min graviditet! Nu kan jag känna förståelse för de 2 som sagt att de saknar att ha magen och saknar att vara gravida men inte vill ha ett barn sen hahah (iaf inte nu). Och min syster saknar dessutom själva födseln vilket jag fortfarande har noll förståelse för haha. Kanske är det för att hennes gick väldigt snabbt, 5 timmar bara och hon kom ut väldigt lätt. Jag får hoppas att det går lika lätt för mig, för även om jag inte är rädd så vill jag ha så mycket energi som möjligt efteråt så att jag kan ligga och titta på och umgås med min bebis. En kompis till migberättade att hon svimmat av flera gånger vid värkarna och att när hennes dotter kom ut till slut (med sugklocka) så var hon så trött och nerdrogad att hon inte orkade bry sig, hon var bara glad att det var över och somnade. DET är min värsta mardröm!
Jag ska träffa min barnmorska imorgon för blodprov och lämna urinprov och gud vet vad mer så jag ska fråga henne om olika alternativ. Har funderat på att föda i vatten och ska kolla hur chanserna ser ut...
Jag är väldigt glad att jag känner en massa unga tjejer/kvinnor som fått barn nyligen (de senaste åren) för de äldre kvinnorna jag känner har barn i ungefär min ålder och då var sakerna annorlunda. Det är kul för jag kan ställa många frågor och de flesta tycker att graviditet, barn och barnafödsel är roliga samtalsämnen. Sen är det bra att jag kan prata om allt som händer efteråt också för alla tycker och tänker väldigt olika och barnen och sättet de uppfostras på också. Jag känner mig lyckigt lottat på alla möjliga vis!
Nu börjar det bli superlångt men vill bara säga en sista sak och det är att jag nog MÅSTE börja meditera igen för min agressivitet är inte alls borta och idag bråkade jag med en hemskt oförskämd och elak man som sa en massa rasistiska, sexuella och hotande saker när jag var ute med hundarna i hundrastgården och var där inne med 4 barn. Det slutade med att jag, förutom att jag skrek lungorna av mig, också spottade på honom och slog honom med en boll som satt fast på ett snöre och mitt beteende skrämmer mig när jag sen lugnat ner mig. För tänk OM han hade gjort något och skadat min bebis. Det får inte hända!
Jag hoppas att ni mår underbart och att ni får en rolig och LUGN vecka! Haha
Love, love & Love!
fredag 11 september 2009
God morgon (förmiddag)!
Hejsan på er!
Idag vaknade jag av att syrran ringde mig och jag kände sån glädje direkt! Kanske var det för att hennes röst var den första jag hörde eller så är jag bara lycklig just nu haha. Jag sov jättegott iaf, vaknade inte med ont i ryggen som jag så ofta får under natten.
Igår var jag hos Nicole (syster) och vi lagade mat och jag läste lite bok med systerdottern och provade ett par skor som jag ska få i julklapp hahaha. Sen skulle jag vila mig lite och somnade. Såklart! Till min föråning väcktes jag inte efter 10 minuter utan efter ca 1 h, men som vanligt så kan Nicole inte väcka en på ett fint sätt utan är lite brutal (enligt min åsikt haha). Hon säger bara: Natta vakna klockan e 5, så tror jag att hon ger mig nån liten knuff, så sen efter det var jag lite sur... Haha ja, det är supertöntigt att bli sur över något sånt så förlåt Mana! Mana är ett gulligt sätt att säga syrra på på portugisiska och vi har kallat varandra det sen små. Har nog aldrig hört någon vuxen säga det till sitt syskon, men jag e ganska säker på att vi, eller iaf jag kommer göra det för alltid.
Men nu babblar jag bort mig, jag ville säga i detta inlägget att när jag skulle gå hem så skulle Nicole och lillflickan följa mig en bit hem så att pappan skulle få bada i lugn och ro men då är min faster och kusinerna på väg upp för att säga ett sista farväl till dem. Så jag träffade min faster för första gången på länge ch vi kramades och det var så härligt. Mitt hjärta smälte lite hihi. Innan jag och min faster bråkade så var hon en av mina favoritmänniskor i hela världen men vi har bråkat 2 ggr i mitt liv (stora fights) och då har jag blivit så ledsen/arg att jag sagt upp kontakten helt. Sån är jag, eller jag vill säga: sån var jag. För jag tycker att det är ett löjligt beteende. Jag tror det handlar om att jag alltid vill ha rätt. Jag förändras ju hela tiden men jag ser detta beteende hos min farfar också. Han har sagt upp kontakten med oändligt många personer och det är inget som jag ser upp till, men jag älskar hans starka personlighet. Det finns få med principer som han och han böjer ALDRIG på dem. Jag ser upp till honom och har alltid gjort det, fast än att jag mobbat honom sen jag var liten haha. Aww min älskade, söta farfar. Jag behöver skriva ett helt inlägg om honom och min farmor för de är så speciella. Både som personer och som personer i mitt hjärta/liv. Därför ska jag uppkalla mitt barn som dem. Om det blir en flicka kommer hon heta ett-namn och sen Lucinda Carrilho, Lucinda heter min farmor och om det blir en pojke kommer han heta förnamn Armindo Carrilho efter farfar. Med det vill jag både hedra dem och på något sätt förlänga deras liv? Nej inte liv men något... Usch, bara tanken på att de någon gång kommer gå bort gör mig ledsen och får mig att känna mig otroligt maktlös! Om man ändå kunde göra något åt saken...
Nä nu till lite roligare saker.
Idag ska jag köpa present till min syster och sen ska jag tvätta. Haha ja, jätteroligt ju!
På syrrans födelsedag fick hon etthalsband av mig och flickorna fick också vars ett. Sen igår när jag träffade henne (Nicole) så fick hon ett halsband med matchande armband och idag då vi ska fira henne hos hennes vänner T & F så ska hon få en till present och imorgon då hon ska ha sin fest så ska hon också få något, haha ett halsband till! För er som inte vet så gör jag egna smycken och eftersom jag inte har någon koll alls på vem som läser så kan jag inte säga vad det blir för slags halsband men jag kan säga att det blir något roligt som jag berättar om sen.
Jag älskar min syster så himla mycket och det är kul att kunna visa henne min uppskattning och kärlek och jag hoppas att hon förstår att det är det jag försöker göra.
Nä nu ska jag sätta fart och gå ut med hundarna och köpa frukost för det är verkligen dags. Stackars hundarna ber om att få gå ut och det är sällan de gör det, de är inte vanav id att jag bloggar eller sitter så länge vid datorn på morgonen.
Ha nu en riktigt härlig dag och gör det mesta av den, för det ska jag =P
Love, love & Love!
Idag vaknade jag av att syrran ringde mig och jag kände sån glädje direkt! Kanske var det för att hennes röst var den första jag hörde eller så är jag bara lycklig just nu haha. Jag sov jättegott iaf, vaknade inte med ont i ryggen som jag så ofta får under natten.
Igår var jag hos Nicole (syster) och vi lagade mat och jag läste lite bok med systerdottern och provade ett par skor som jag ska få i julklapp hahaha. Sen skulle jag vila mig lite och somnade. Såklart! Till min föråning väcktes jag inte efter 10 minuter utan efter ca 1 h, men som vanligt så kan Nicole inte väcka en på ett fint sätt utan är lite brutal (enligt min åsikt haha). Hon säger bara: Natta vakna klockan e 5, så tror jag att hon ger mig nån liten knuff, så sen efter det var jag lite sur... Haha ja, det är supertöntigt att bli sur över något sånt så förlåt Mana! Mana är ett gulligt sätt att säga syrra på på portugisiska och vi har kallat varandra det sen små. Har nog aldrig hört någon vuxen säga det till sitt syskon, men jag e ganska säker på att vi, eller iaf jag kommer göra det för alltid.
Men nu babblar jag bort mig, jag ville säga i detta inlägget att när jag skulle gå hem så skulle Nicole och lillflickan följa mig en bit hem så att pappan skulle få bada i lugn och ro men då är min faster och kusinerna på väg upp för att säga ett sista farväl till dem. Så jag träffade min faster för första gången på länge ch vi kramades och det var så härligt. Mitt hjärta smälte lite hihi. Innan jag och min faster bråkade så var hon en av mina favoritmänniskor i hela världen men vi har bråkat 2 ggr i mitt liv (stora fights) och då har jag blivit så ledsen/arg att jag sagt upp kontakten helt. Sån är jag, eller jag vill säga: sån var jag. För jag tycker att det är ett löjligt beteende. Jag tror det handlar om att jag alltid vill ha rätt. Jag förändras ju hela tiden men jag ser detta beteende hos min farfar också. Han har sagt upp kontakten med oändligt många personer och det är inget som jag ser upp till, men jag älskar hans starka personlighet. Det finns få med principer som han och han böjer ALDRIG på dem. Jag ser upp till honom och har alltid gjort det, fast än att jag mobbat honom sen jag var liten haha. Aww min älskade, söta farfar. Jag behöver skriva ett helt inlägg om honom och min farmor för de är så speciella. Både som personer och som personer i mitt hjärta/liv. Därför ska jag uppkalla mitt barn som dem. Om det blir en flicka kommer hon heta ett-namn och sen Lucinda Carrilho, Lucinda heter min farmor och om det blir en pojke kommer han heta förnamn Armindo Carrilho efter farfar. Med det vill jag både hedra dem och på något sätt förlänga deras liv? Nej inte liv men något... Usch, bara tanken på att de någon gång kommer gå bort gör mig ledsen och får mig att känna mig otroligt maktlös! Om man ändå kunde göra något åt saken...
Nä nu till lite roligare saker.
Idag ska jag köpa present till min syster och sen ska jag tvätta. Haha ja, jätteroligt ju!
På syrrans födelsedag fick hon etthalsband av mig och flickorna fick också vars ett. Sen igår när jag träffade henne (Nicole) så fick hon ett halsband med matchande armband och idag då vi ska fira henne hos hennes vänner T & F så ska hon få en till present och imorgon då hon ska ha sin fest så ska hon också få något, haha ett halsband till! För er som inte vet så gör jag egna smycken och eftersom jag inte har någon koll alls på vem som läser så kan jag inte säga vad det blir för slags halsband men jag kan säga att det blir något roligt som jag berättar om sen.
Jag älskar min syster så himla mycket och det är kul att kunna visa henne min uppskattning och kärlek och jag hoppas att hon förstår att det är det jag försöker göra.
Nä nu ska jag sätta fart och gå ut med hundarna och köpa frukost för det är verkligen dags. Stackars hundarna ber om att få gå ut och det är sällan de gör det, de är inte vanav id att jag bloggar eller sitter så länge vid datorn på morgonen.
Ha nu en riktigt härlig dag och gör det mesta av den, för det ska jag =P
Love, love & Love!
onsdag 9 september 2009
Sun is shining...
... the wheather is sweet, yeah!
I'm doing a really fast report =P
Today it is hot, hot, hot and I am going to make the best of it! I'm bringing my beads outside to make some necklace or maybe some bracelets and to hang out with the lovely miss Sandra. But first a refreshing shower and some hair removal haha! I haven't had any reason to show my legs until now, and what a wonderful reason I've been given!
Yesterday was my sisters birthday and I had the most pleasant, loving time with my 3 cousing that are visiting from Portugal. They are 2 girls, age 15 and 11 and my male cousin age 21 who I've met a couple of times during their visit. Yesterday was the first time I met the girls (this year) since I dont speak to my aunt. Its been some years and even if I do feel it's a loss, I am kindof content with the way things are. I dont have any resentment, but I'm not feeling The love for her. That may come, but for now it's good as it is.
Anywayyy....
I'll continue this later but now I'm going to sunbath as long as the wheather permits or until sandra can't stand anymore haha!
Love, love & Love
I'm doing a really fast report =P
Today it is hot, hot, hot and I am going to make the best of it! I'm bringing my beads outside to make some necklace or maybe some bracelets and to hang out with the lovely miss Sandra. But first a refreshing shower and some hair removal haha! I haven't had any reason to show my legs until now, and what a wonderful reason I've been given!
Yesterday was my sisters birthday and I had the most pleasant, loving time with my 3 cousing that are visiting from Portugal. They are 2 girls, age 15 and 11 and my male cousin age 21 who I've met a couple of times during their visit. Yesterday was the first time I met the girls (this year) since I dont speak to my aunt. Its been some years and even if I do feel it's a loss, I am kindof content with the way things are. I dont have any resentment, but I'm not feeling The love for her. That may come, but for now it's good as it is.
Anywayyy....
I'll continue this later but now I'm going to sunbath as long as the wheather permits or until sandra can't stand anymore haha!
Love, love & Love
tisdag 8 september 2009
In Brazil they speak portuguese
A lot of people think that people either speak spanish or brazilian in Brazil. The truth is that neither is right! The language spoken is PORTUGUESE. So next time you meet someone from Brazil, dont say: Hola! Buenos dias! In portuguese we say: Ola! Bom dia! Small change, Big difference!
Och sen för er som inte gillar att läsa engelska, eller som inte kan. Min mormor får hjälp av sjuksköterskor hemma och idag var det en som följde med för att lära sig. Jag antar att han visste att hon är från Brasilien när han kom hit. Han sa: Hola! Buenos dias! Då började jag tänka på hur MÅNGA gånger jag hört det förr. Visst kan de flesta lite spanska, men varför ska folk låtsas vara kunniga genom att prata ett språk som inte alls har med landet att göra? Som om: jaha, du är Svensk, alltså från Skandinavien. Då kan du väl Danska/Norska? Haha ja, jag låter nog irriterad men et är jag inte. Vill bara upplysa människor som fortfarande inte vet att i Brasilien så pratar man portugisiska. =)
Just nu har mormor en granne hemma på kaffe. Han är så gullig och påminner mig väldigt mycket om en herre jag jobbat med i ett vårdboende. Jag saknar att jobba med äldre, något otroligt!! Däremot kan jag minnas hur många arbetskollegor påminde om vissa människor i högstadiet och just den delen saknar jag inte!
Kanske återkommer sen, men just nu måste jag gå.
Love, love & love
Natta
Och sen för er som inte gillar att läsa engelska, eller som inte kan. Min mormor får hjälp av sjuksköterskor hemma och idag var det en som följde med för att lära sig. Jag antar att han visste att hon är från Brasilien när han kom hit. Han sa: Hola! Buenos dias! Då började jag tänka på hur MÅNGA gånger jag hört det förr. Visst kan de flesta lite spanska, men varför ska folk låtsas vara kunniga genom att prata ett språk som inte alls har med landet att göra? Som om: jaha, du är Svensk, alltså från Skandinavien. Då kan du väl Danska/Norska? Haha ja, jag låter nog irriterad men et är jag inte. Vill bara upplysa människor som fortfarande inte vet att i Brasilien så pratar man portugisiska. =)
Just nu har mormor en granne hemma på kaffe. Han är så gullig och påminner mig väldigt mycket om en herre jag jobbat med i ett vårdboende. Jag saknar att jobba med äldre, något otroligt!! Däremot kan jag minnas hur många arbetskollegor påminde om vissa människor i högstadiet och just den delen saknar jag inte!
Kanske återkommer sen, men just nu måste jag gå.
Love, love & love
Natta
fredag 4 september 2009
A mommy to be...
... that's me!!!
I'm pregnant with 15 weeks and 2 days and it feels wonderful! I've been nautious a whole lot and having a hard time gaining weight, but im plussing on the scale and it's nothing to be worried about, I just thought I'd be bigger... Fortunately I havn't had as many "bad days" as before, but I was expecting to feel great after week 12, as they say... I can honestly say that I am frightened that I might be one of those that feel nautious throughout my entire pregnancy, but I certainly hope that I won't!
I've dreamt about me being a mom to a boy three times, twice he was a newborn and yesterday he was about 11 having a giant birthday party and he wasn't very happy so I was talking to him to cheer him up...
I don't know the gender yet, but I'm having an ultra sound september 14th and I'm very excited about that, I hope that they can see what gender so I can start buying stuff. And I am looking for an apartment but I have to come up with some creative way of looking or else I think my chances are slim. But I do have some time, the estimated birth isn't until february 24th, and I'm still stressed out! Not about the birth or anything like that, just the finding- a-home-for-me-and-my-baby-situation. I like living with my graqndmother for the most part, I help her with stuff and if she needs I can call an ambulance, but I really need my space and some quietness but it's hard with an outgoing and very social grandmother like mine! Her phone is always ringing and she has both friends that come to visit often and nurses that comes over twice a day a few days per week... Im looking for apartments close to her so it won't be such a big difference and so I can help her and visit her often.
Thanks for reading, have a nice day!
I'm pregnant with 15 weeks and 2 days and it feels wonderful! I've been nautious a whole lot and having a hard time gaining weight, but im plussing on the scale and it's nothing to be worried about, I just thought I'd be bigger... Fortunately I havn't had as many "bad days" as before, but I was expecting to feel great after week 12, as they say... I can honestly say that I am frightened that I might be one of those that feel nautious throughout my entire pregnancy, but I certainly hope that I won't!
I've dreamt about me being a mom to a boy three times, twice he was a newborn and yesterday he was about 11 having a giant birthday party and he wasn't very happy so I was talking to him to cheer him up...
I don't know the gender yet, but I'm having an ultra sound september 14th and I'm very excited about that, I hope that they can see what gender so I can start buying stuff. And I am looking for an apartment but I have to come up with some creative way of looking or else I think my chances are slim. But I do have some time, the estimated birth isn't until february 24th, and I'm still stressed out! Not about the birth or anything like that, just the finding- a-home-for-me-and-my-baby-situation. I like living with my graqndmother for the most part, I help her with stuff and if she needs I can call an ambulance, but I really need my space and some quietness but it's hard with an outgoing and very social grandmother like mine! Her phone is always ringing and she has both friends that come to visit often and nurses that comes over twice a day a few days per week... Im looking for apartments close to her so it won't be such a big difference and so I can help her and visit her often.
Thanks for reading, have a nice day!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Nataly
- Malmö, Skåne, Sweden
- Med denna bloggen vill jag hålla min inspiration på hög nivå och inspirera andra!
Inlägg
