Uppdatering på Barnvagn

Jag har glömt att skriva att jag köpt barnvagn! Det blev en ny och det var en jag sett folk med. Jag skrev innan att jag ville gå fram och fråga människor om deras barnvagn men det löste sig ändå! Jag köpte en vagn jag förälskat mig i på gatan. Kan det vara lite law of attraction som jobbade åt mig? Hehe. Kan sätta in en bild på den sen, eller så kommer det automatiskt när hon sen är född. Vi får se hur jag gör... Ja, det var allt hehe.

Snart dags för en bebis

Nu är det bara 5 veckor kvar!!!
Det är svårt att föreställa sig hur livet kommer att se ut med en bebis i bilden. Jag kan inte se mig själv som mamma ännu. Den tanken verkar alldeles för overklig. Helt underbar men overklig. Som att föreställa sig hur det kommer vara att komma fram till ett land man aldrig besökt med ett klimat man aldrig fått erfara. Jag har hela tiden tyckt att man är gravid alldeles för länge men jag tror att gud (eller vad som än fick det att vara såhär) planerade tiden så att man hinner få en uppfattning av vad som komma skall. Så att man på ett sätt hinner förbereda sig mentalt. Alla dessa månader har jag vetat att jag ska bli mamma, men på ett intellektuellt sätt. Nu vet jag på ett emotionellt sätt. Hela världen har förändrats! Det är så otroligt! Allt vad graviditeten gjort med mig är helt fantastiskt (förutom bristningarna kring min navel-piercing som bara är så besvikande haha). Hon är inte ens född, ändå tänker jag på henne och hennes bästa varje dag. Fast hon inte är född känner jag mig väldigt beskyddande. Möjligen tror jag att jag utvecklat moders-instinkt. Kan det vara det? Kan det vara så att jag redan känner mig som en mamma fast än att jag inte kan se mig som en? Allt är så underligt, spännande och underbart! Innan ville jag att tiden skulle rusa och det kändes som en enda lång dag, min mage blev aldrig större, graviditeten verkade stå still i tiden och nu tycker jag att det gått för fort. Är jag beredd på att ha ett litet barn som behöver mig för att överleva? Det är världens viktigaste uppgift - att jag klarar av detta på bästa sätt. Jag är inte rädd att bli en dålig mamma, det är inte det. Jag vet bara inte om jag kommer kunna bli Världens Bästa Mamma. Det är det jag vill vara ju! Alla andra saker jag gjort i mitt liv känns som småsaker. Allt jag någonsin velat uppnå tidigare känns som väldigt enkelt. Att bli förälder... Gud! Så ofattbart! Ja, jag är helt tagen av detta. Haha, jag känner mig småknäpp för ingenting jag känner går att förklara med ord. Jag försöker så gott jag kan men ändå kommer jag inte nära sanningen. Det känns som om jag försöker förklara en färg för någon som är blind.

99% av allt är ordnat och om hon skulle födas för tidigt så är allt klart för hennes ankomst, men på ett annat sätt så känns det som om jag skulle kunna ordna mer och mer varje dag! Jag är så nervös inför att träffa henne! Jag ska snart få träffa Hela Världens Viktigaste Person och jag hoppas att hon kommer att gilla mig. Nej, jag hoppas att hon kommer att älska mig. Direkt! Jag älskar henne så mycket och jag undrar om hon kan känna det där inne... Oavsett så ser jag det som en av mina största uppgifter, att få henne att känna sig älskad hela tiden. Hon ska veta det varje sekund.

***

Det finns mycket som jag gjort i mitt liv som jag inte är stolt över och aldrig har jag riktigt brytt mig på det sättet jag gör nu. Jag ska bli någons mamma och en mamma ska vara felfri känns det som. Jag vill inte att min dotter ska testa saker som jag testat. Jag vill inte att min dotter ska ha samma erfarenheter som jag. Jag är inte en som ljuger och det finns saker jag inte vill att hon ska veta. Jag vet att detta är saker som inte berörs förrän i framtiden, men jag tänker på det och oroar mig redan nu! Hur gör man? Jag antar att alla svaren kommer, allt har sin tid men jag känner som jag känner. Hon blir också tonåring en dag och hur gör man då? Haha löjligt att jag sitter och oroar mig för saker som kommer om mer än 10 år men saken är den att det kommer iallafall... Nej, det bästa är att leva i nuet och nu har jag inga bekymmer. Så ska jag filosofera! =) Jag får njuta av saker som de är för imorgon är en ny dag och denna dagen kommer blott vara ett minne.

Jag vill avsluta med att säga att jag älskar livet och är trots allt tacksam för ALLT jag har erfarit. Vissa minnen svider och andra är härliga, men man ska använda minnena och inte låta sig användas av dem.
Och sist:
Tack mamma för att du fött mig!