onsdag 7 oktober 2009

Lägenhet, lägenhet och bebisrörelser

Jag fick inte lägenheten pga min ekonomiska situation. Jag ska försöka hitta en borgensman och se om jag kan söka igen haha. Jag blev ganska deppig när de ringde och sa att jag inte skulle få den men nu dagen efter så känns det ganska bra igen. Det var bara en lägenhet och jag ska tom söka om på den när jag ordnat upp vissa saker. Som en skuld jag har =(

Jag hoppas att jag hittar mig ett jobb i Danmark nu så att jag kan jobba den sista delen av graviditeten för då hade jag kunnat betala ett par hyror i förskott och betalat skulden, och då hade saker sett mycket bättre ut!

Sen till något jätteroligt!!

Jag har känt min bebis röra på sig jättemånga ggr! Först tyckte jag att det kändes lite obehagligt för jag tappar nästan andan när det händer. Jag TYP förstår att folk förklarar det som fjärilar i magen eller som bubblor men jag tycker mer att det känns som en ofrivillig muskelrörelse, ungefär som när man spyr hahahah. Fast det påminner inte om att spy ändå. Konstigt att förklara utan att det låter som en hemsk grej för det är inte alls hemskt, utan mysigt!

Och just det! Idag gick jag vid Lindänge Centrum med hundarna och vid en buske hittade jag en kniv, den hade taggig sida där eggen var (eller heter det egget?) och det var en massa barn som gick förbi där den låg, så jag ringde polisen som sen kom o hämtade kniven. Jag är lite galen i att ringa polisen så fort jag ser något mystiskt eller konstigt, för jag tänker att om detta samtaket gör att ingen skadar sig eller en mindre åker illa ut, så är det bäst att ringa. Jag har ringt dem tusen gånger, en gång var det en man som försökte tillfredställa sig framför mig. Och jag kan slå vad om att han trodde att jag var ett barn. Jag var ute med hundarna (då också) och det var mörkt, så kom det fram en gubbe till mig och frågade han vad hundarna hette och sen frågade han var klockan var och när jag kom nära honom för att visa (eftersom han inte kunde bra svenska) så såg jag att han stod och tog på sig själv. Jag blev så chockad att jag inte sa så mycket. Kanske sa något som usch och sen gick jag. Men efter nån sekund (då han redan cyklat iväg en bit) så blev jag förbannad! Så jag skrek efter honom och bad honom komma tillbaks och då vände han på cykeln och kom tillbaks och då började jag skrika på honom och skälla ut honom och hotade honom med att om jag någonsin såg honom igen så skulle jag ringa någon som skulle slå ihjäl honom. Därefter ringde jag polisen för att jag tyckte att de skulle ut och leta efter den här idioten innan något barn råkade ut för samma sak. För jag fattade att denna mannen inte hade något specifikt mål med hans cykelrunda eftersom han tog en annan väg efter att jag skrikit på honom. Senare har jag förstått att det nog var hemåt han skulle efter att jag skrikit för jag har sett att han bor på Lindängen, på gånglåtsvägen någonstans. Jag har också frågat polisen en gång om det är okej att jag fotar denna mannen om jag ser honom för att efter att det hände med mig så har en flicka blivit våldtagen av en man på cykel i fosie och jag tror att det var nära nydalastigen (den cykelbanan som går från Nydala till Lindängen) där jag sett han mannen cykla. Jag vet inte om han gör sånt här ofta men varje gång jag ser honom känner jag obehag och vill putta ner honom från hans jävla cykel! Men sen är han gammal också och dessutom gift, och han skadade ju inte mig. Så jag vet inte om han förtjänar det eller ej, men jag tycker inte heller att det är upp till mig att bestämma. Jag skulle vilja veta om det är han som våldtagit flickan och jag har inte haft med mig kameran när han varit i min närhet. Men det finns så många våldtäktsmän så jag undrar hur många det finns på bara den sträckan, Nydala-Lindängen.

Och jag måste tillägga att poliskvinnan som tog mitt samtal den gången skrattade i telefonen. Och de tog inte mitt samtal på sånt allvar kändes det som pga att han kanske verkat rädd för mig, men jag hade 2 hundar med mig och jag är inte heller en tyst person men om jag hade varit 14 som den flickan som våldtagits och varit ensam ute så kanske han inte alls blivit rädd. Och även om han är gammal så säger det mig ingenting om hans styrka, han är ju alltid ute och cyklar och han kan förmodligen övermanna många småflickor, de flesta kanske?

Iallafall, jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa polisen i deras arbete på alla möjliga sätt jag kan komma på. Och jag kommer fortsätta vara en ring-maja och hoppas att det hjälper!

Love, love & LOVE!!!

Jag hoppas att ni mår bra och att era dagar är lugna och fria från bekymmer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Malmö, Skåne, Sweden
Med denna bloggen vill jag hålla min inspiration på hög nivå och inspirera andra!

Min blogglista

Bloggintresserade