På väg någonstans

Jag kan föreställa mig i ett liv väldigt annorlunda från detta. Jag kan föreställa mig vara rik. Jag vet att detta inte är en dröm som jag inte kommer uppnå, varför? Jo, därför att för några år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig livet jag lever idag. När jag blev våldtagen och deprimerad så trodde jag inte på att jag snart skulle ha vänner igen och bryta upp mitt dåvarande förhållande. Jag trodde på att mitt liv nu var ett evigt staff för något som hänt.

Idag är jag en glad människa med mina stunder haha... Jag är en förändringens människa. Jag är så olik den gamla Nataly och det glädjer mig. Jag var kanske rädd för förändring innan. Jag var trygg i min roll, att tycka synd om mig själv och älta över det som hänt och över hur jag mådde. Jag klarade inte av att förlåta mig själv. De flesta säger att om man blir våltagen så ska man absolut inte beskylla sig själv. Jag vet liksom att det inte var jag som våldtog mig själv men jag vet att jag inte hade behövt bli våltagen om jag gjort annorlunda val. Han som våldtog mig var min dåvarande, nya kompis pojkvän. Varken hon eller han är människor som jag borde umgåtts med. De var mycket äldre än mig och jag ville vara lika cool som de så jag började rymma hemifrån och jag började festa mitt i veckan på svartklubbar och jag började knarka, en ond spiral av negativitet. Jag vet nu att allt det ledde till fler dåliga saker och våltäkten var en av dem. Trots att jag i år försökte övertyga mig själv om att det inte var mitt fel så visste jag inombords att jag var rätt person för att bli våltagen just då. Jag t.o.m. sa det. Men jag visste inte riktigt varför, jag trodde att det var för att jag skulle kunna stoppa ett stort antal våltäkter. Kanske med något jag skrev eller gick runt och förmedlade på annat vis. Men jag var inne på fel spår. Jag var arg, jag ville beskylla någon annan. Jag ville säga: VI MÅSTE STOPPA VÅLTÄKTERNA och att en massa arga människor skulle stå på min sida.
Numera vill jag hjälpa mig själv främst att inse att man måste ta ansvar över 100% av ens liv. Du är inte asvarig för vädret men du är ansvarig över hur du klär dig, över hur du upplever vädret och över dina tankar om det. Man måste inte bli arg när det regnar tex, man kan istället fira att det är en passande dag att mysa hemma och riktigt umgås med familjen. Man kan alltid välja att se det positiva i situationen. Även om det är svårt ibland så kan man åtminstone acceptera situationen och försöka lära sig något. Man kan växa eller halka vid varje situation. Halkar man får man ta sig upp igen eller sitta kvar och tycka synd om sig själv och skämmas över att man halkat framför alla. Eller så kan man växa, dvs man hanterar situationen när det händer. Man är fokuserad och närvarande. Observativ. Man agerar vid de rätta stunderna. Allt detta händer typ automatiskt när man är i "the flow". Jag kallar det så utav olika anledningar och det är stunden då allt i ens liv går perfekt utan ansträngningar. Jag brukar känna så när jag mediterar dagligen och är fokuserad på det som är viktigt i mitt liv. Då blir jag automatiskt glad och tänker mer positivt och läser mer positivt. Allt i mitt liv är positivt. Jag vill inte tjata på ordet men det är underbart, roligt, spännande, upptäckande och mycket annat. Just nu är jag stressad för jag ska ut med hundarna men kände att jag bara var tvuuungen att skriva först och jag har skrivit mycket, mycket mer än vad ja trodde jag skulle göra.

Vi skrivs sen =P

PussPussXX



Just Det...
Vad jag ville komma fram till innan var att trots all min hopplöshet tidigare så blev mitt liv inte bara bättre utan perfekt. Jag är så nöjd med min tillvaro. Vissa dagar är jag helt förälskad och andra dagar är jag mer observativ. Idag är en sån dag. Kanske är jag inte lika pratglad just för att jag idag är så skrivglad =)
Jag vaknade med många olika tankar och fick välja ut en av trådarna att skriva om. Och där höll jag på att komma bort mig igen men kom på mig själv, haha!

Hela inlägget idag = Jag är lycklig med mitt liv som det är. Ändringar sker hela tiden, förändringar också. Jag är på väg någonstans men...

Det är vägen som är den viktiga.

Jag är glad nu, jag väntar inte på mitt drömjobb eller på att bli rik för att vara glad. Jag tycker att mitt liv är perfekt som det är just nu för hade det inte varit som det är just nu så hade jag inte heller varit på samma väg och jag hade inte gjort allt om jag gör nu och jag Njuter Verkligen Av Livet. Vad jag än gör, annars finner jag inte mycket intresse i det och gör det lite snabbare än vanligt hehe... Saker som jag älskar att göra spenderar jag mer tid på, tänker på kvalitet inte kvantitet =) Det gäller allt. Mina vänner, min familj. Jag förbättras. Jag är inte nån expert... Än hahaha.

En Annan Tanke... Jag Vill Få Färg. Även om det är vinter...