lördag 23 januari 2010
Uppdatering på Barnvagn
Jag har glömt att skriva att jag köpt barnvagn! Det blev en ny och det var en jag sett folk med. Jag skrev innan att jag ville gå fram och fråga människor om deras barnvagn men det löste sig ändå! Jag köpte en vagn jag förälskat mig i på gatan. Kan det vara lite law of attraction som jobbade åt mig? Hehe. Kan sätta in en bild på den sen, eller så kommer det automatiskt när hon sen är född. Vi får se hur jag gör... Ja, det var allt hehe.
fredag 22 januari 2010
Snart dags för en bebis
Nu är det bara 5 veckor kvar!!!
Det är svårt att föreställa sig hur livet kommer att se ut med en bebis i bilden. Jag kan inte se mig själv som mamma ännu. Den tanken verkar alldeles för overklig. Helt underbar men overklig. Som att föreställa sig hur det kommer vara att komma fram till ett land man aldrig besökt med ett klimat man aldrig fått erfara. Jag har hela tiden tyckt att man är gravid alldeles för länge men jag tror att gud (eller vad som än fick det att vara såhär) planerade tiden så att man hinner få en uppfattning av vad som komma skall. Så att man på ett sätt hinner förbereda sig mentalt. Alla dessa månader har jag vetat att jag ska bli mamma, men på ett intellektuellt sätt. Nu vet jag på ett emotionellt sätt. Hela världen har förändrats! Det är så otroligt! Allt vad graviditeten gjort med mig är helt fantastiskt (förutom bristningarna kring min navel-piercing som bara är så besvikande haha). Hon är inte ens född, ändå tänker jag på henne och hennes bästa varje dag. Fast hon inte är född känner jag mig väldigt beskyddande. Möjligen tror jag att jag utvecklat moders-instinkt. Kan det vara det? Kan det vara så att jag redan känner mig som en mamma fast än att jag inte kan se mig som en? Allt är så underligt, spännande och underbart! Innan ville jag att tiden skulle rusa och det kändes som en enda lång dag, min mage blev aldrig större, graviditeten verkade stå still i tiden och nu tycker jag att det gått för fort. Är jag beredd på att ha ett litet barn som behöver mig för att överleva? Det är världens viktigaste uppgift - att jag klarar av detta på bästa sätt. Jag är inte rädd att bli en dålig mamma, det är inte det. Jag vet bara inte om jag kommer kunna bli Världens Bästa Mamma. Det är det jag vill vara ju! Alla andra saker jag gjort i mitt liv känns som småsaker. Allt jag någonsin velat uppnå tidigare känns som väldigt enkelt. Att bli förälder... Gud! Så ofattbart! Ja, jag är helt tagen av detta. Haha, jag känner mig småknäpp för ingenting jag känner går att förklara med ord. Jag försöker så gott jag kan men ändå kommer jag inte nära sanningen. Det känns som om jag försöker förklara en färg för någon som är blind.
99% av allt är ordnat och om hon skulle födas för tidigt så är allt klart för hennes ankomst, men på ett annat sätt så känns det som om jag skulle kunna ordna mer och mer varje dag! Jag är så nervös inför att träffa henne! Jag ska snart få träffa Hela Världens Viktigaste Person och jag hoppas att hon kommer att gilla mig. Nej, jag hoppas att hon kommer att älska mig. Direkt! Jag älskar henne så mycket och jag undrar om hon kan känna det där inne... Oavsett så ser jag det som en av mina största uppgifter, att få henne att känna sig älskad hela tiden. Hon ska veta det varje sekund.
***
Det finns mycket som jag gjort i mitt liv som jag inte är stolt över och aldrig har jag riktigt brytt mig på det sättet jag gör nu. Jag ska bli någons mamma och en mamma ska vara felfri känns det som. Jag vill inte att min dotter ska testa saker som jag testat. Jag vill inte att min dotter ska ha samma erfarenheter som jag. Jag är inte en som ljuger och det finns saker jag inte vill att hon ska veta. Jag vet att detta är saker som inte berörs förrän i framtiden, men jag tänker på det och oroar mig redan nu! Hur gör man? Jag antar att alla svaren kommer, allt har sin tid men jag känner som jag känner. Hon blir också tonåring en dag och hur gör man då? Haha löjligt att jag sitter och oroar mig för saker som kommer om mer än 10 år men saken är den att det kommer iallafall... Nej, det bästa är att leva i nuet och nu har jag inga bekymmer. Så ska jag filosofera! =) Jag får njuta av saker som de är för imorgon är en ny dag och denna dagen kommer blott vara ett minne.
Jag vill avsluta med att säga att jag älskar livet och är trots allt tacksam för ALLT jag har erfarit. Vissa minnen svider och andra är härliga, men man ska använda minnena och inte låta sig användas av dem.
Och sist:
Tack mamma för att du fött mig!
Det är svårt att föreställa sig hur livet kommer att se ut med en bebis i bilden. Jag kan inte se mig själv som mamma ännu. Den tanken verkar alldeles för overklig. Helt underbar men overklig. Som att föreställa sig hur det kommer vara att komma fram till ett land man aldrig besökt med ett klimat man aldrig fått erfara. Jag har hela tiden tyckt att man är gravid alldeles för länge men jag tror att gud (eller vad som än fick det att vara såhär) planerade tiden så att man hinner få en uppfattning av vad som komma skall. Så att man på ett sätt hinner förbereda sig mentalt. Alla dessa månader har jag vetat att jag ska bli mamma, men på ett intellektuellt sätt. Nu vet jag på ett emotionellt sätt. Hela världen har förändrats! Det är så otroligt! Allt vad graviditeten gjort med mig är helt fantastiskt (förutom bristningarna kring min navel-piercing som bara är så besvikande haha). Hon är inte ens född, ändå tänker jag på henne och hennes bästa varje dag. Fast hon inte är född känner jag mig väldigt beskyddande. Möjligen tror jag att jag utvecklat moders-instinkt. Kan det vara det? Kan det vara så att jag redan känner mig som en mamma fast än att jag inte kan se mig som en? Allt är så underligt, spännande och underbart! Innan ville jag att tiden skulle rusa och det kändes som en enda lång dag, min mage blev aldrig större, graviditeten verkade stå still i tiden och nu tycker jag att det gått för fort. Är jag beredd på att ha ett litet barn som behöver mig för att överleva? Det är världens viktigaste uppgift - att jag klarar av detta på bästa sätt. Jag är inte rädd att bli en dålig mamma, det är inte det. Jag vet bara inte om jag kommer kunna bli Världens Bästa Mamma. Det är det jag vill vara ju! Alla andra saker jag gjort i mitt liv känns som småsaker. Allt jag någonsin velat uppnå tidigare känns som väldigt enkelt. Att bli förälder... Gud! Så ofattbart! Ja, jag är helt tagen av detta. Haha, jag känner mig småknäpp för ingenting jag känner går att förklara med ord. Jag försöker så gott jag kan men ändå kommer jag inte nära sanningen. Det känns som om jag försöker förklara en färg för någon som är blind.
99% av allt är ordnat och om hon skulle födas för tidigt så är allt klart för hennes ankomst, men på ett annat sätt så känns det som om jag skulle kunna ordna mer och mer varje dag! Jag är så nervös inför att träffa henne! Jag ska snart få träffa Hela Världens Viktigaste Person och jag hoppas att hon kommer att gilla mig. Nej, jag hoppas att hon kommer att älska mig. Direkt! Jag älskar henne så mycket och jag undrar om hon kan känna det där inne... Oavsett så ser jag det som en av mina största uppgifter, att få henne att känna sig älskad hela tiden. Hon ska veta det varje sekund.
***
Det finns mycket som jag gjort i mitt liv som jag inte är stolt över och aldrig har jag riktigt brytt mig på det sättet jag gör nu. Jag ska bli någons mamma och en mamma ska vara felfri känns det som. Jag vill inte att min dotter ska testa saker som jag testat. Jag vill inte att min dotter ska ha samma erfarenheter som jag. Jag är inte en som ljuger och det finns saker jag inte vill att hon ska veta. Jag vet att detta är saker som inte berörs förrän i framtiden, men jag tänker på det och oroar mig redan nu! Hur gör man? Jag antar att alla svaren kommer, allt har sin tid men jag känner som jag känner. Hon blir också tonåring en dag och hur gör man då? Haha löjligt att jag sitter och oroar mig för saker som kommer om mer än 10 år men saken är den att det kommer iallafall... Nej, det bästa är att leva i nuet och nu har jag inga bekymmer. Så ska jag filosofera! =) Jag får njuta av saker som de är för imorgon är en ny dag och denna dagen kommer blott vara ett minne.
Jag vill avsluta med att säga att jag älskar livet och är trots allt tacksam för ALLT jag har erfarit. Vissa minnen svider och andra är härliga, men man ska använda minnena och inte låta sig användas av dem.
Och sist:
Tack mamma för att du fött mig!
torsdag 22 oktober 2009
Flyttar till Småland?
Hejsan alla glada!
Nu har jag sökt lägenheter i Småland och även pratat med hon som hyr ut lägenheterna. Allt som behövs är ett intyg från socialen i den nya kommunen som säger att de betalar hyran i fortsättningen och sen tror jag att det är klappat och klart! Jag frågade om allt var okej och hon sa att det enda som krävs det är att socialen ringer dem, för att de har nära kontakt med varandra eftersom kommunen är så liten så behövs bara ett litet telefonsamtal. Väldigt annorlunda från Malmö... Så på måndag ska jag ringa en tjej på socialen i den andra kommunen och kolla vad som behövs göras. Jag är beredd att flytta omedelbart och fast än att det pirrar i magen så är det ett härligt kittlande! Jag är nyfiken på hur mitt liv kan komma att se ut med en massa nytt och det är så spännande =D
Jag bryr mig inte om att jag kommer vara långt ifrån nära och kära i och med att jag kommer att ha min dotter och mina hundar. Jag kommer ändå att hälsa på folket i Malmö och den som vill är alltid välkommen till mig! Sen vet man inte om det verkligen blir till Småland som jag flyttar eller om det blir närmare, oavsett vart så blir det roligt!
Angående graviditeten så har det inte hänt så mycket, förutom att jag börjar bli rädd för en massa som jag inte varit innan. Jag är rädd att gå ute själv på natten när jag inte har hundarna för jag tror att någon kan komma fram och knivhugga mig och skada mitt barn. Jag är rädd för att få missfall, jag är rädd att någonting kan gå snett. Jag är så rädd om henne! Jag vill att hon ska må suveränt och när hon är i min mage så känner jag mig maklös. Jag kan inte se med egna ögon om allt är okej och det är läskigt! Jag längtar tills hon föds och jag får mer kontroll över situationen. Jag är till och med rädd för vad som kan hända när hon är född. Dessa tankar kommer och går, fast än att allt oftast känns lugnt så är tankarna läskiga...
Är detta normalt?
Jag ska köpa en begagnad barnvagn nu i dagarna av en tjej jag känner. Det är inte alls som jag tänkt mig, det är inte den snyggaste men jag vet att det är en rejäl vagn som är säker att köra och den är så billig att jag bara mååååste köpa den. Senare om jag vill ångra mig så blir det inga problem.
Nä nu ska jag göra annat!
Love, love & LOTS OF LOVE!!!
Nu har jag sökt lägenheter i Småland och även pratat med hon som hyr ut lägenheterna. Allt som behövs är ett intyg från socialen i den nya kommunen som säger att de betalar hyran i fortsättningen och sen tror jag att det är klappat och klart! Jag frågade om allt var okej och hon sa att det enda som krävs det är att socialen ringer dem, för att de har nära kontakt med varandra eftersom kommunen är så liten så behövs bara ett litet telefonsamtal. Väldigt annorlunda från Malmö... Så på måndag ska jag ringa en tjej på socialen i den andra kommunen och kolla vad som behövs göras. Jag är beredd att flytta omedelbart och fast än att det pirrar i magen så är det ett härligt kittlande! Jag är nyfiken på hur mitt liv kan komma att se ut med en massa nytt och det är så spännande =D
Jag bryr mig inte om att jag kommer vara långt ifrån nära och kära i och med att jag kommer att ha min dotter och mina hundar. Jag kommer ändå att hälsa på folket i Malmö och den som vill är alltid välkommen till mig! Sen vet man inte om det verkligen blir till Småland som jag flyttar eller om det blir närmare, oavsett vart så blir det roligt!
Angående graviditeten så har det inte hänt så mycket, förutom att jag börjar bli rädd för en massa som jag inte varit innan. Jag är rädd att gå ute själv på natten när jag inte har hundarna för jag tror att någon kan komma fram och knivhugga mig och skada mitt barn. Jag är rädd för att få missfall, jag är rädd att någonting kan gå snett. Jag är så rädd om henne! Jag vill att hon ska må suveränt och när hon är i min mage så känner jag mig maklös. Jag kan inte se med egna ögon om allt är okej och det är läskigt! Jag längtar tills hon föds och jag får mer kontroll över situationen. Jag är till och med rädd för vad som kan hända när hon är född. Dessa tankar kommer och går, fast än att allt oftast känns lugnt så är tankarna läskiga...
Är detta normalt?
Jag ska köpa en begagnad barnvagn nu i dagarna av en tjej jag känner. Det är inte alls som jag tänkt mig, det är inte den snyggaste men jag vet att det är en rejäl vagn som är säker att köra och den är så billig att jag bara mååååste köpa den. Senare om jag vill ångra mig så blir det inga problem.
Nä nu ska jag göra annat!
Love, love & LOTS OF LOVE!!!
lördag 17 oktober 2009
Nytt i mitt liv
Det har hänt lite saker sen jag bloggade sist...
Mamma har kommit hem från Brasilien =D Wiieee!
Jag har sökt lägenheter UTANFÖR Malmö i ställen som Svalöv och Eslöv och eventuellt kommer jag att söka i Småland också hahaha. SÅ desperat är jag! Det var soc som sa till mig att jag måste söka överallt och först tyckte jag att det lät idiotiskt att man skulle behöva flytta till Småland för att hitta en lägenhet men nu tycker jag att det skulle kunna vara en möjlighet för en massa nytt och spännande. De ska skicka brev till mig med lediga lägenheter och i Småland hade de ett ställe där man fick de 3 första månaderna hyresfritt. Och hur bra är inte det?! Om jag flyttar så långt bort så ska jag fortsätta att söka lägenhet i Malmö med omnejd men i vilket fall som helst så är jag glad nu. Det finns ljus och hopp! Och chansen att få en lägenhet med uteplats är förmodligen gigantiskt mycket större långt ifrån Malmö och det är en dröm jag har så att mina hundar kan få det bättre...
Sen några dagar tillbaka har jag varit jättesugen på att måla. För den som inte vet så älskar jag att måla tavlor men har just nu inga canvas att måla på så jag får gå ut och köpa och denna gången vill jag måla på en jättestor duk! =D
Jag funderar på olika sätt att tjäna lite extrapengar under mammaledigheten och då ska jag nog sälja lite tavlor och halsband. Jag har varit så mesig med att sälja mina saker. Jag har en massa halsband, fast färre än innan för jag har gett bort en hel del, men jag har inte sålt en enda. Det är svårt att sätta pris på saker man gjort själv. Jag vill inte sälja dem billigt för de är dyrbara för mig.
Sen har det varit en dröm sen jag var liten att renovera gamla möbler. Jag har målat om vissa möbler som jag tyckt blev jättefina men jag skulle vilja ta det till en annan nivå. Ta stolar och annat som slängs och måla och pyssla om dem till fina och häftiga möbler och sen sälja eller behålla hahaha. Det roligaste jobbet jag haft var när jag jobbadei en antikaffär. Jag älskade att gå omkring och bara titta på sakerna, där fanns både möbler och massa loppis- och marknadsfynd och det är något sådant jag skulle vilja syssla med i framtiden, Kanske haha. Jag har aldrig kunnat bestämma mig helt för vad jag vill, men jag vet lite mer nu. Jag måste tycka att det är härligt, snyggt och kunna drömma mig bort i det. Men ändå vill jag att det ska kännas viktigt och det är där det blir svårt. Möbler, inredning, design, artisteri är härligt och snyggt, men hur viktigt är det? Till en viss del är det viktigt för det hör ihop med känslor och välmående men det är inte nödvändigt eller livsviktigt. Men även om det jag skulle livnära mig på inte är världens viktigaste jobb så kan man göra bra och viktiga saker med pengarna.
Ja, jag vet inte exakt vad jag vill eller kommer syssla med, men jag tror att omväxling är viktigt för mig... Vilket jag egentligen ser som något negativtför då blir man ju ganska bra på allt men inte jättebra på något, fast så känns det som om jag alltid varit och jag är ju nöjd med hur jag är, så det bör väl funka haha.
JAG ÄR FÖRVIRRAD haha
Det känns som förvirrad är bra, det är spännande! Det är som när man klämde på julklapparna och var förvirrad men nyfiken och glad. Fast man inte visste vad som väntade en så visste man att det var något bra, det var ju julklappar!
Nä, nu slutar jag skriva så ni inte tröttar ut ögonen alldeles för mycket!
Pussar på er (K)
Love, love & MASSIVE LOVE!!!!
Mamma har kommit hem från Brasilien =D Wiieee!
Jag har sökt lägenheter UTANFÖR Malmö i ställen som Svalöv och Eslöv och eventuellt kommer jag att söka i Småland också hahaha. SÅ desperat är jag! Det var soc som sa till mig att jag måste söka överallt och först tyckte jag att det lät idiotiskt att man skulle behöva flytta till Småland för att hitta en lägenhet men nu tycker jag att det skulle kunna vara en möjlighet för en massa nytt och spännande. De ska skicka brev till mig med lediga lägenheter och i Småland hade de ett ställe där man fick de 3 första månaderna hyresfritt. Och hur bra är inte det?! Om jag flyttar så långt bort så ska jag fortsätta att söka lägenhet i Malmö med omnejd men i vilket fall som helst så är jag glad nu. Det finns ljus och hopp! Och chansen att få en lägenhet med uteplats är förmodligen gigantiskt mycket större långt ifrån Malmö och det är en dröm jag har så att mina hundar kan få det bättre...
Sen några dagar tillbaka har jag varit jättesugen på att måla. För den som inte vet så älskar jag att måla tavlor men har just nu inga canvas att måla på så jag får gå ut och köpa och denna gången vill jag måla på en jättestor duk! =D
Jag funderar på olika sätt att tjäna lite extrapengar under mammaledigheten och då ska jag nog sälja lite tavlor och halsband. Jag har varit så mesig med att sälja mina saker. Jag har en massa halsband, fast färre än innan för jag har gett bort en hel del, men jag har inte sålt en enda. Det är svårt att sätta pris på saker man gjort själv. Jag vill inte sälja dem billigt för de är dyrbara för mig.
Sen har det varit en dröm sen jag var liten att renovera gamla möbler. Jag har målat om vissa möbler som jag tyckt blev jättefina men jag skulle vilja ta det till en annan nivå. Ta stolar och annat som slängs och måla och pyssla om dem till fina och häftiga möbler och sen sälja eller behålla hahaha. Det roligaste jobbet jag haft var när jag jobbadei en antikaffär. Jag älskade att gå omkring och bara titta på sakerna, där fanns både möbler och massa loppis- och marknadsfynd och det är något sådant jag skulle vilja syssla med i framtiden, Kanske haha. Jag har aldrig kunnat bestämma mig helt för vad jag vill, men jag vet lite mer nu. Jag måste tycka att det är härligt, snyggt och kunna drömma mig bort i det. Men ändå vill jag att det ska kännas viktigt och det är där det blir svårt. Möbler, inredning, design, artisteri är härligt och snyggt, men hur viktigt är det? Till en viss del är det viktigt för det hör ihop med känslor och välmående men det är inte nödvändigt eller livsviktigt. Men även om det jag skulle livnära mig på inte är världens viktigaste jobb så kan man göra bra och viktiga saker med pengarna.
Ja, jag vet inte exakt vad jag vill eller kommer syssla med, men jag tror att omväxling är viktigt för mig... Vilket jag egentligen ser som något negativtför då blir man ju ganska bra på allt men inte jättebra på något, fast så känns det som om jag alltid varit och jag är ju nöjd med hur jag är, så det bör väl funka haha.
JAG ÄR FÖRVIRRAD haha
Det känns som förvirrad är bra, det är spännande! Det är som när man klämde på julklapparna och var förvirrad men nyfiken och glad. Fast man inte visste vad som väntade en så visste man att det var något bra, det var ju julklappar!
Nä, nu slutar jag skriva så ni inte tröttar ut ögonen alldeles för mycket!
Pussar på er (K)
Love, love & MASSIVE LOVE!!!!
torsdag 8 oktober 2009
Deppig-Peppig & barnvagnstankar
Mitt humör växlar... Ibland är jag jättedeppig och gråter eller mår illa. Eller jätteglad, pigg och i farten. Just nu är jag deeeeeeppig... Så jag skriver inte så mycket hehe men jag ska lägga in en bild som jag tog på magen idag. Den har vuxit en del sen sista bilden =)
Jag hittade en jättesöt låtsas-skinnjacka till min systerdotter i julklapp. Jag har tänkt mycket på vad jag ska köpa till henne, faktiskt den enda julklappen jag ens funderat på och nu har jag äntligen hittat den! Jag tror det var på Kappahl, och anledningen till att jag tror är för att jag inte hittade den i deras webshop, men jag är ganska säker på att det var i en Kappahl-butik som jag såg den, 299:-
Barnvagnar... AHHH!!! Vilket helvete! Jag har inte en aning om vad jag är intresserad av. Ska jag köpa begagnad eller ny? Vad är bra egentligen? Jag tycker att brio-vagnarna är rätt söta men de är så stora. Jag ser att folket ute har helt olika vagnar och ibland vill jag gå fram och fråga om deras vagn men än så länge har jag inte gjort det... Vill inte verkar knäpp eller påträngande. Jag skulle vilja sitta ner med alla som använder barnvagn i Malmö och höra vad de säger om dem hahaha. Ha en intervju med alla småbarnsföräldrar om praktiska tips. =)
Nä, nu ska jag vila mig lite till och sen gå ut med hundarna...
Ha en strålande dag och värm upp inför helgen hihi.
Puss & Kram
Love, love & LOVE!!!!!!!!!!!!!!!!!!
onsdag 7 oktober 2009
Lägenhet, lägenhet och bebisrörelser
Jag fick inte lägenheten pga min ekonomiska situation. Jag ska försöka hitta en borgensman och se om jag kan söka igen haha. Jag blev ganska deppig när de ringde och sa att jag inte skulle få den men nu dagen efter så känns det ganska bra igen. Det var bara en lägenhet och jag ska tom söka om på den när jag ordnat upp vissa saker. Som en skuld jag har =(
Jag hoppas att jag hittar mig ett jobb i Danmark nu så att jag kan jobba den sista delen av graviditeten för då hade jag kunnat betala ett par hyror i förskott och betalat skulden, och då hade saker sett mycket bättre ut!
Sen till något jätteroligt!!
Jag har känt min bebis röra på sig jättemånga ggr! Först tyckte jag att det kändes lite obehagligt för jag tappar nästan andan när det händer. Jag TYP förstår att folk förklarar det som fjärilar i magen eller som bubblor men jag tycker mer att det känns som en ofrivillig muskelrörelse, ungefär som när man spyr hahahah. Fast det påminner inte om att spy ändå. Konstigt att förklara utan att det låter som en hemsk grej för det är inte alls hemskt, utan mysigt!
Och just det! Idag gick jag vid Lindänge Centrum med hundarna och vid en buske hittade jag en kniv, den hade taggig sida där eggen var (eller heter det egget?) och det var en massa barn som gick förbi där den låg, så jag ringde polisen som sen kom o hämtade kniven. Jag är lite galen i att ringa polisen så fort jag ser något mystiskt eller konstigt, för jag tänker att om detta samtaket gör att ingen skadar sig eller en mindre åker illa ut, så är det bäst att ringa. Jag har ringt dem tusen gånger, en gång var det en man som försökte tillfredställa sig framför mig. Och jag kan slå vad om att han trodde att jag var ett barn. Jag var ute med hundarna (då också) och det var mörkt, så kom det fram en gubbe till mig och frågade han vad hundarna hette och sen frågade han var klockan var och när jag kom nära honom för att visa (eftersom han inte kunde bra svenska) så såg jag att han stod och tog på sig själv. Jag blev så chockad att jag inte sa så mycket. Kanske sa något som usch och sen gick jag. Men efter nån sekund (då han redan cyklat iväg en bit) så blev jag förbannad! Så jag skrek efter honom och bad honom komma tillbaks och då vände han på cykeln och kom tillbaks och då började jag skrika på honom och skälla ut honom och hotade honom med att om jag någonsin såg honom igen så skulle jag ringa någon som skulle slå ihjäl honom. Därefter ringde jag polisen för att jag tyckte att de skulle ut och leta efter den här idioten innan något barn råkade ut för samma sak. För jag fattade att denna mannen inte hade något specifikt mål med hans cykelrunda eftersom han tog en annan väg efter att jag skrikit på honom. Senare har jag förstått att det nog var hemåt han skulle efter att jag skrikit för jag har sett att han bor på Lindängen, på gånglåtsvägen någonstans. Jag har också frågat polisen en gång om det är okej att jag fotar denna mannen om jag ser honom för att efter att det hände med mig så har en flicka blivit våldtagen av en man på cykel i fosie och jag tror att det var nära nydalastigen (den cykelbanan som går från Nydala till Lindängen) där jag sett han mannen cykla. Jag vet inte om han gör sånt här ofta men varje gång jag ser honom känner jag obehag och vill putta ner honom från hans jävla cykel! Men sen är han gammal också och dessutom gift, och han skadade ju inte mig. Så jag vet inte om han förtjänar det eller ej, men jag tycker inte heller att det är upp till mig att bestämma. Jag skulle vilja veta om det är han som våldtagit flickan och jag har inte haft med mig kameran när han varit i min närhet. Men det finns så många våldtäktsmän så jag undrar hur många det finns på bara den sträckan, Nydala-Lindängen.
Och jag måste tillägga att poliskvinnan som tog mitt samtal den gången skrattade i telefonen. Och de tog inte mitt samtal på sånt allvar kändes det som pga att han kanske verkat rädd för mig, men jag hade 2 hundar med mig och jag är inte heller en tyst person men om jag hade varit 14 som den flickan som våldtagits och varit ensam ute så kanske han inte alls blivit rädd. Och även om han är gammal så säger det mig ingenting om hans styrka, han är ju alltid ute och cyklar och han kan förmodligen övermanna många småflickor, de flesta kanske?
Iallafall, jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa polisen i deras arbete på alla möjliga sätt jag kan komma på. Och jag kommer fortsätta vara en ring-maja och hoppas att det hjälper!
Love, love & LOVE!!!
Jag hoppas att ni mår bra och att era dagar är lugna och fria från bekymmer!
Jag hoppas att jag hittar mig ett jobb i Danmark nu så att jag kan jobba den sista delen av graviditeten för då hade jag kunnat betala ett par hyror i förskott och betalat skulden, och då hade saker sett mycket bättre ut!
Sen till något jätteroligt!!
Jag har känt min bebis röra på sig jättemånga ggr! Först tyckte jag att det kändes lite obehagligt för jag tappar nästan andan när det händer. Jag TYP förstår att folk förklarar det som fjärilar i magen eller som bubblor men jag tycker mer att det känns som en ofrivillig muskelrörelse, ungefär som när man spyr hahahah. Fast det påminner inte om att spy ändå. Konstigt att förklara utan att det låter som en hemsk grej för det är inte alls hemskt, utan mysigt!
Och just det! Idag gick jag vid Lindänge Centrum med hundarna och vid en buske hittade jag en kniv, den hade taggig sida där eggen var (eller heter det egget?) och det var en massa barn som gick förbi där den låg, så jag ringde polisen som sen kom o hämtade kniven. Jag är lite galen i att ringa polisen så fort jag ser något mystiskt eller konstigt, för jag tänker att om detta samtaket gör att ingen skadar sig eller en mindre åker illa ut, så är det bäst att ringa. Jag har ringt dem tusen gånger, en gång var det en man som försökte tillfredställa sig framför mig. Och jag kan slå vad om att han trodde att jag var ett barn. Jag var ute med hundarna (då också) och det var mörkt, så kom det fram en gubbe till mig och frågade han vad hundarna hette och sen frågade han var klockan var och när jag kom nära honom för att visa (eftersom han inte kunde bra svenska) så såg jag att han stod och tog på sig själv. Jag blev så chockad att jag inte sa så mycket. Kanske sa något som usch och sen gick jag. Men efter nån sekund (då han redan cyklat iväg en bit) så blev jag förbannad! Så jag skrek efter honom och bad honom komma tillbaks och då vände han på cykeln och kom tillbaks och då började jag skrika på honom och skälla ut honom och hotade honom med att om jag någonsin såg honom igen så skulle jag ringa någon som skulle slå ihjäl honom. Därefter ringde jag polisen för att jag tyckte att de skulle ut och leta efter den här idioten innan något barn råkade ut för samma sak. För jag fattade att denna mannen inte hade något specifikt mål med hans cykelrunda eftersom han tog en annan väg efter att jag skrikit på honom. Senare har jag förstått att det nog var hemåt han skulle efter att jag skrikit för jag har sett att han bor på Lindängen, på gånglåtsvägen någonstans. Jag har också frågat polisen en gång om det är okej att jag fotar denna mannen om jag ser honom för att efter att det hände med mig så har en flicka blivit våldtagen av en man på cykel i fosie och jag tror att det var nära nydalastigen (den cykelbanan som går från Nydala till Lindängen) där jag sett han mannen cykla. Jag vet inte om han gör sånt här ofta men varje gång jag ser honom känner jag obehag och vill putta ner honom från hans jävla cykel! Men sen är han gammal också och dessutom gift, och han skadade ju inte mig. Så jag vet inte om han förtjänar det eller ej, men jag tycker inte heller att det är upp till mig att bestämma. Jag skulle vilja veta om det är han som våldtagit flickan och jag har inte haft med mig kameran när han varit i min närhet. Men det finns så många våldtäktsmän så jag undrar hur många det finns på bara den sträckan, Nydala-Lindängen.
Och jag måste tillägga att poliskvinnan som tog mitt samtal den gången skrattade i telefonen. Och de tog inte mitt samtal på sånt allvar kändes det som pga att han kanske verkat rädd för mig, men jag hade 2 hundar med mig och jag är inte heller en tyst person men om jag hade varit 14 som den flickan som våldtagits och varit ensam ute så kanske han inte alls blivit rädd. Och även om han är gammal så säger det mig ingenting om hans styrka, han är ju alltid ute och cyklar och han kan förmodligen övermanna många småflickor, de flesta kanske?
Iallafall, jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa polisen i deras arbete på alla möjliga sätt jag kan komma på. Och jag kommer fortsätta vara en ring-maja och hoppas att det hjälper!
Love, love & LOVE!!!
Jag hoppas att ni mår bra och att era dagar är lugna och fria från bekymmer!
fredag 2 oktober 2009
Hello Kitty
Jag har idag köpt de allra första flick-kläderna till min lilla sötnos! Jag hade inte lagt märke till det förrän jag var på bussen, att allt var Hello Kitty haha. En vit, fluffig tjocketröja med öron och en rosett på huvudet, en rosa body och en filt. Jag tyckte att H&M's urval var jättetråkigt för nyfödda. Till flickor fanns dt i princip bara rosa, jag vill ha en massa lila men den lila färgen de hade var inte alls till bebisar, iaf inte enligt min smak. Sen gick jag in på kappahl och de hade massor med saker jag älskade. Disney-kläder i exakt den lila färgen jag visualiserat! De hade tom grått till flickor och det var underbart fint! Nästa gång jag handlar går jag raka vägen till kappahl och då blir det Minnie Mouse istället för Hello Kitty. Minnie var min favorit när jag var liten och jag tycker fortfarande att hon är jättefin =) men det lär nog bli en hel del Kitty också...
Var hos barnmorskan också idag och fick lyssna på hjärtat igen och jag kan inte rå för det, jag blir alltid känslig och tårarna slutar inte rinna. Det är en så häftig upplevelse att vara mamma till ett barn inuti dig. Jag tror att det blir en ännu häftigare upplevelse att vara mamma "på riktigt" men underbart har det varit enda sen jag fick reda på att jag var gravid. Det är svårt att fatta att jag har ett liv inuti mig. En flicka som växer och som sen ska gå i skolan och välja kläder och prata om pojkar och kompisar och läxor, för att slutligen flytta ut och skaffa sig ett eget liv. Det känns långt ifrån men på något sätt känns det redan sorligt. Jag har alltid tänkt långt framåt och dessa tankar dyker upp ofta, kanske mer än vad de skulle haha.
Inne på Kappahl träffade jag en man som är min fasters kompis. Han och hans fru är riktigt härliga människor och när jag berättade att jag var gravid såg jag hur han delade min glädje, såg nästan ut som om han fick lite tårar i ögonen när jag berättade hur rörd jag blir varje gång jag lyssnar på bebisens hjärta. Han måste vara en underbar pappa för han uppskattar verkligen sina barn och han sa att fast än att deras barn nu hunnit bli 10 och 8 så brukar han titta på dem och tänka på vilka härliga mirakel de egentligen är!
Jag drömde inatt om att jag hade en pojke (som vanligt) och att hn var 2 år och att jag ville amma honom men han ville inte. Och jag envisades och sa: joo, du har inte ätit på länge, du måste vara hungrig. Så kom han och drack lite mjölk sen ville han inte mer och jag blev så ledsen hahah. Jag tog det verkligen personligt att han inte ville amma mer, jag tror att han kände sig stor och gjorde det mest för att jag tjatade. Det var en jättehärlig känsla i drömmen att amma och det är en del jag verkligen längtar till. Jag har innan varit lite "rädd" för det mest för jag inte ville förstöra mina bröst men som det känns nu så spelar det ingen roll alls. De kan se ut som taxöron efteråt för jag bryr mig inte alls nu, det känns som en obetydlig sak jämfört med allt det kan ge mig/barnet/barnen. Jag kommer ihåg att jag tjatade på min syster att det var dags att sluta amma och blabla och hon sa till mig: du kommer förmodligen vara värre än mig och amma dina barn tills de blir 2-3 och jag tror att hon har rätt. 3 kanske är lite överdrivet men vi får se hur det går. En massa som jag känt och sagt innan är förändrat nu och jag tror att massor kommer att förändras när barnet är fött. Men jag hoppas verkligen att jag kan behålla mina bestämda sida och inte vara en mamma som skämmer bort sitt barn för sin egen skull utan att se de negativa effekterna som mest påverkar barnet. Jag vill att mitt barn ska vara en tuffing som "kan själv" och som helst inte gråter för allt och inget. Jag är tex tuff med min systerdotter. Slår hon sig på ett sätt som inte är farligt så låtsas jag att jag inte tycker synd om henne och säger: Ojdå! Uppa igen! Och jag märker att när någon tar upp henne i famnen och pussar henne direkt efteråt så matar man de känslorna som barnet får när de slår sig, och hon tycker ännu mera synd om sig själv och gråter och vill ha bappis (nappen). Då tycker jag att hon beter sig bortskämt men det är något jag kan komma att ändra när det gäller mitt egna barn, men jag hoppas så innerligt att det inte gör det. Jag blev uppfostrad på ett rätt tufft sätt (tror jag enligt det jag minns) och jag grät sällan över att jag ramlat eller slagit mig. Men jag kommer ihåg att de flesta andra barnen inte alls var så, speciellt flickorna.
Men nu är allt detta spekulationer och jag vill inte ha detta emot mig sen haha så därför säger jag redan nu att ALLT kan komma att ändra sig...!
Till något annat. Jag har fortfarande inte varit hos min syster sedan ultraljudet och det är därför jag inte lagt ut någon bild ännu, men de är så himla gulliga och jag längtar tills jag kan dela med mig dem här och på facebook!
Till J: Har du facebook? Jag ska leta efter dig idag.
Ha en underbar fredag allihopa =)
Love, love & LOVE!!!
Var hos barnmorskan också idag och fick lyssna på hjärtat igen och jag kan inte rå för det, jag blir alltid känslig och tårarna slutar inte rinna. Det är en så häftig upplevelse att vara mamma till ett barn inuti dig. Jag tror att det blir en ännu häftigare upplevelse att vara mamma "på riktigt" men underbart har det varit enda sen jag fick reda på att jag var gravid. Det är svårt att fatta att jag har ett liv inuti mig. En flicka som växer och som sen ska gå i skolan och välja kläder och prata om pojkar och kompisar och läxor, för att slutligen flytta ut och skaffa sig ett eget liv. Det känns långt ifrån men på något sätt känns det redan sorligt. Jag har alltid tänkt långt framåt och dessa tankar dyker upp ofta, kanske mer än vad de skulle haha.
Inne på Kappahl träffade jag en man som är min fasters kompis. Han och hans fru är riktigt härliga människor och när jag berättade att jag var gravid såg jag hur han delade min glädje, såg nästan ut som om han fick lite tårar i ögonen när jag berättade hur rörd jag blir varje gång jag lyssnar på bebisens hjärta. Han måste vara en underbar pappa för han uppskattar verkligen sina barn och han sa att fast än att deras barn nu hunnit bli 10 och 8 så brukar han titta på dem och tänka på vilka härliga mirakel de egentligen är!
Jag drömde inatt om att jag hade en pojke (som vanligt) och att hn var 2 år och att jag ville amma honom men han ville inte. Och jag envisades och sa: joo, du har inte ätit på länge, du måste vara hungrig. Så kom han och drack lite mjölk sen ville han inte mer och jag blev så ledsen hahah. Jag tog det verkligen personligt att han inte ville amma mer, jag tror att han kände sig stor och gjorde det mest för att jag tjatade. Det var en jättehärlig känsla i drömmen att amma och det är en del jag verkligen längtar till. Jag har innan varit lite "rädd" för det mest för jag inte ville förstöra mina bröst men som det känns nu så spelar det ingen roll alls. De kan se ut som taxöron efteråt för jag bryr mig inte alls nu, det känns som en obetydlig sak jämfört med allt det kan ge mig/barnet/barnen. Jag kommer ihåg att jag tjatade på min syster att det var dags att sluta amma och blabla och hon sa till mig: du kommer förmodligen vara värre än mig och amma dina barn tills de blir 2-3 och jag tror att hon har rätt. 3 kanske är lite överdrivet men vi får se hur det går. En massa som jag känt och sagt innan är förändrat nu och jag tror att massor kommer att förändras när barnet är fött. Men jag hoppas verkligen att jag kan behålla mina bestämda sida och inte vara en mamma som skämmer bort sitt barn för sin egen skull utan att se de negativa effekterna som mest påverkar barnet. Jag vill att mitt barn ska vara en tuffing som "kan själv" och som helst inte gråter för allt och inget. Jag är tex tuff med min systerdotter. Slår hon sig på ett sätt som inte är farligt så låtsas jag att jag inte tycker synd om henne och säger: Ojdå! Uppa igen! Och jag märker att när någon tar upp henne i famnen och pussar henne direkt efteråt så matar man de känslorna som barnet får när de slår sig, och hon tycker ännu mera synd om sig själv och gråter och vill ha bappis (nappen). Då tycker jag att hon beter sig bortskämt men det är något jag kan komma att ändra när det gäller mitt egna barn, men jag hoppas så innerligt att det inte gör det. Jag blev uppfostrad på ett rätt tufft sätt (tror jag enligt det jag minns) och jag grät sällan över att jag ramlat eller slagit mig. Men jag kommer ihåg att de flesta andra barnen inte alls var så, speciellt flickorna.
Men nu är allt detta spekulationer och jag vill inte ha detta emot mig sen haha så därför säger jag redan nu att ALLT kan komma att ändra sig...!
Till något annat. Jag har fortfarande inte varit hos min syster sedan ultraljudet och det är därför jag inte lagt ut någon bild ännu, men de är så himla gulliga och jag längtar tills jag kan dela med mig dem här och på facebook!
Till J: Har du facebook? Jag ska leta efter dig idag.
Ha en underbar fredag allihopa =)
Love, love & LOVE!!!
tisdag 29 september 2009
Life goes on...
I'm so excited, and I just can't hide it!
I'm about to loose control and I think I like it!!!!
Nu är allt så superfint, allt går åt rätt håll. Jag fick reda på att jag har en flicka i magen =D alltså en liten Lucinda (farmors namn) och allt är bra med henne. Haha det var så roligt för först satt hon på sina fötter så kunde hon inte se något och hon (barnmorskan) försökte peta lite på magen med den grejen de håller mot magen och hon flyttade inte på sig. Sen när hon skulle fylla i lite saker på datorn så petade jag till det rejält på magen och när hon kollade igen sa hon: Ja men det är ju en flicka! Så duktig hon var som gjorde som mamma ville!! Jag hade bestämt mig för att inte gå därifrån utan att veta könet och det funkade hihihi! Jag är överlycklig! Fick också fina bilder på hennes ansikte i profil med handen framför ansiktet så att det ser ut som om hon suger på tummen. Troligen kommer jag att gå till min syster imorgon för att scanna in bilderna och då lägger jag ut nån här med. Hon är 18 cm och väger 224 g. En liten, liten tös än så länge =)
En annan underbar nyhet är att jag ska titta på en lägenhet imorgon och den kommer jag TROLIGEN flytta in i den 1:a december. Jag kommer att bo granne med min kompis Sandra och ha nära till mormor och det är bra så hon orkar gå dit. En mindre trevlig grej är att det är på 4:e våningen och då får vi se hur det kommer att gå med vagn och allt, men en sak är säker-
Det löser sig!!!
Jag har pratat med min mamma som varit i Brasilien nu i tusental år och hon kommer hem på måndag om allt går bra så det är många glada nyheter idag. Nu ska det bara lösa sig med mina ekonomiska frågor, och det är jag säker på att det gör!
God Natt allesamman, hoppas att ni också har en massa spännande nytt i era liv!
Nu ska jag se den lilla biten det är kvar av Barca-matchen...
Love, love & LOVE!!!
I'm about to loose control and I think I like it!!!!
Nu är allt så superfint, allt går åt rätt håll. Jag fick reda på att jag har en flicka i magen =D alltså en liten Lucinda (farmors namn) och allt är bra med henne. Haha det var så roligt för först satt hon på sina fötter så kunde hon inte se något och hon (barnmorskan) försökte peta lite på magen med den grejen de håller mot magen och hon flyttade inte på sig. Sen när hon skulle fylla i lite saker på datorn så petade jag till det rejält på magen och när hon kollade igen sa hon: Ja men det är ju en flicka! Så duktig hon var som gjorde som mamma ville!! Jag hade bestämt mig för att inte gå därifrån utan att veta könet och det funkade hihihi! Jag är överlycklig! Fick också fina bilder på hennes ansikte i profil med handen framför ansiktet så att det ser ut som om hon suger på tummen. Troligen kommer jag att gå till min syster imorgon för att scanna in bilderna och då lägger jag ut nån här med. Hon är 18 cm och väger 224 g. En liten, liten tös än så länge =)
En annan underbar nyhet är att jag ska titta på en lägenhet imorgon och den kommer jag TROLIGEN flytta in i den 1:a december. Jag kommer att bo granne med min kompis Sandra och ha nära till mormor och det är bra så hon orkar gå dit. En mindre trevlig grej är att det är på 4:e våningen och då får vi se hur det kommer att gå med vagn och allt, men en sak är säker-
Det löser sig!!!
Jag har pratat med min mamma som varit i Brasilien nu i tusental år och hon kommer hem på måndag om allt går bra så det är många glada nyheter idag. Nu ska det bara lösa sig med mina ekonomiska frågor, och det är jag säker på att det gör!
God Natt allesamman, hoppas att ni också har en massa spännande nytt i era liv!
Nu ska jag se den lilla biten det är kvar av Barca-matchen...
Love, love & LOVE!!!
lördag 26 september 2009
Ingen lust att blogga
Jag har märkt att en viss person läser min blogg och jag vill inte ha något med denne att göra... Så man kan säga att min skrivarglädje försvunnit lite. Jag funderar på att göra en ny "hemlig" blogg bara för att helt eliminera denna person ur mitt liv på alla sätt jag kan, men just nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill så gärna hålla kontakten med en massa människor och uppdatera men orkar inte med detta!
Iaf, J och ni andra... Nu vet ni och jag kommer skriva när jag kommit på hur jag ska göra...
Många pussar och kramar på er!!
Iaf, J och ni andra... Nu vet ni och jag kommer skriva när jag kommit på hur jag ska göra...
Många pussar och kramar på er!!
torsdag 17 september 2009
Kul med blogg igen
Taget den 13e september
Det är roligt att blogga!
Jag vet inte ens varför men det är skönt att skriva av sig och skönt att hålla kontakt med människor på ett annorlunda sätt, sen är läsare och kommentarer ett JÄTTEPLUS!!
Till J:
Det värmer mitt hjärta att du fortfarande läser min blogg och jag känner lite skuldkänslor över att du inte fått så mycket att läsa... Lycka till på dina resterande 99 dagar i graviditeten =D
Och tack för att du tror på mig!
Till Sandra:
Tack för din söta kommentar och även du tror på mig, så tack så mycket!!
Eftersom jag rökt cannabis (hasch) i många år så är jag i en speciell grupp på mödravården. Ambulatoriet heter det. Först kände jag mig kränkt eftersom jag inte ville placeras i ett speciellt fack baserat på saker jag gjort innan, men nu känns det väldigt skönt av olika anledningar.
1- Jag kan vara hur öppen jag vill och inte hålla något hemligt (vilket jag gärna inte gör).
2- Jag har hur mycket tid med min barnmorska som helst, hon kan tex följa med mig till olika saker som ultraljud och möten med soc och ja, en massa. OM jag vill...
3- Hon ska presentera mig för någon som ska försöka hjälpa mig med lägenhet! (Detta är min favoritdel)
Jag kommer antagligen inte be henne följa med mig någonstans men jag tackar inte nej för jag vet inte än om det skulle komma någon dag då jag skulle vilja det. Sen berättade hon också att hon har massa bebiskläder som hon ska ge bort. Jag vet inte om det är nya kläder men jag tror det. Det tråkiga är att jag tror att jag har en pojke i magen och hon sa att nästan alla hennes "tösen" har haft pojkar så hon har nästan bara flick-kläder hehe. Det med kläder är jag inte orolig för men det är så roligt med gratis-grejer hahaha!
Jag vet inte hur jag ska göra än angående detta med att jag inte får någon lägenhet. De på soc ger ingen hjälp för jag pratade med en kvinna på boendegruppen och hon säger att de bara hjälper folk som i princip bor på gatan (vilket jag inte alls tror på) och jag vill helst inte bo med mormor när jag får barn, men nu undrar jag om jag ska göra om det här hemma till bebisvänligt eller vänta och se... Jag vet att jag stressar men nu känns det stressigt! Snart har halva graviditeten gått och som jag sagt innan så flyger tiden.
Men jag ska på möte med min socialassistent och min framtida handläggare på AIC (arbets- och integrationscenter) och då ska jag be de om hjälp med att ordna praktikplats i ett vårdhem eller hemtjänst i köpenhamn. För då kan jag förutom att lära mig språket också få en lärlingslön som ingår i praktiken. Om jag sen kan få jobb där den sista tiden av min graviditet så kan det hjälpa mig otroligt mycket ekonomiskt. Ja, vi får se vart det leder...
Nu har jag inte mer att skriva om.
Hoppas ni har en underbar dag och att ni är glada och friska!
Love, love & Love!
onsdag 16 september 2009
Ultraljud varje dag
Jag hade mitt andra ultraljud igår och det var något av det häftigaste jag har varit med om. Det är omöjligt att beskriva känslan men det var en lyckostund! Mitt första ultraljud gjorde jag i 5e veckan för jag trodde att det rätta var att göra abort just då. Jag kände hela tiden på mig att jag ville ha mitt barn men i och med att
1- Jag inte hade ett stadigt förhållande
2- Inte har någon ekonomi
3- Inte kände att detta var något drömscenario
så trodde jag att det skulle vara bäst att göra en abort. Sen jag var liten och fick reda på vad abort var så har jag varit "emot" det. Inte emot men jag har alltid tyckt att det är synd. Fram tills att jag själv blev gravid, då började det låta som en normal grej som man ibland bara måste göra. Men jag klarade inte av tanken på att göra det och att sen leva med tankarna tänk om. Jag tänker helt enkelt göra mitt absolut bästa. Jag vet att jag kommer bli en bra mamma, det har jag alltid vetat. Och jag tror att mitt barn kommer ha ett bra liv och en bra uppväxt.
Åter till ultraljudet...
Det var så fint att se mitt barn, jag kunde se ansiktet i profil och han/hon var helt perfekt! Jag hade velat gå på ultraljud varje dag och sitta och titta i timmar. Det har varit min drtöm sen jag blev gravid att kunna se mitt barn och då tänkte jag inte alls på ultraljud men det var mer än nog!!! Självklart längtar jag fortfarande tills mitt barn är fött men inte på samma sätt som innan, jag känner ingen stress längre. Jag tyckte det var rätt tråkigt att vara gravid och jag tyckte att tiden gick så sakta men nu märker jag hur snabbt det går och hur snabbt magen växer.
Jag fick bara se bebisen nån sekund för ultraljudet var endast pga en cysta de upptäckt på mig för 3 månader sen, men tack gode Gud för den var borta nu! Jag hade lite vätskeansamling i min vänsta äggledare men dr. Olga sa att det var normalt och ofarligt och att jag inte behövde komma tillbaka. Det var lite tråkigt att höra att jag inte behövde komma tillbaka (pga att jag numera älskar vaginala ultraljud) fast skönt att allt är okej =P
Jag frågade inte läkaren ifall hon kunde se könet på barnet för jag var lite dum och trodde att hon antingen skulle säga det själv och dels för att jag visste att det inte var därför jag var där och blev glad ändå, bara av att se mitt lilla hjärta.
Men mitt riktiga UL är på slutet av månaden så så småningom kommer jag få titta igen och få veta mer, kanske till och med könet, wiieee!!! Sen berättade en kompis till mig idag att hon varit hos någon privat i lund och betalat 300:- för ett UL så det kanske är något jag gör efter detta jag ska på nu. Jag är rätt så töntig med allt för jag har som sagt aldrig varit gravid innan och riktigt älskar min graviditet! Nu kan jag känna förståelse för de 2 som sagt att de saknar att ha magen och saknar att vara gravida men inte vill ha ett barn sen hahah (iaf inte nu). Och min syster saknar dessutom själva födseln vilket jag fortfarande har noll förståelse för haha. Kanske är det för att hennes gick väldigt snabbt, 5 timmar bara och hon kom ut väldigt lätt. Jag får hoppas att det går lika lätt för mig, för även om jag inte är rädd så vill jag ha så mycket energi som möjligt efteråt så att jag kan ligga och titta på och umgås med min bebis. En kompis till migberättade att hon svimmat av flera gånger vid värkarna och att när hennes dotter kom ut till slut (med sugklocka) så var hon så trött och nerdrogad att hon inte orkade bry sig, hon var bara glad att det var över och somnade. DET är min värsta mardröm!
Jag ska träffa min barnmorska imorgon för blodprov och lämna urinprov och gud vet vad mer så jag ska fråga henne om olika alternativ. Har funderat på att föda i vatten och ska kolla hur chanserna ser ut...
Jag är väldigt glad att jag känner en massa unga tjejer/kvinnor som fått barn nyligen (de senaste åren) för de äldre kvinnorna jag känner har barn i ungefär min ålder och då var sakerna annorlunda. Det är kul för jag kan ställa många frågor och de flesta tycker att graviditet, barn och barnafödsel är roliga samtalsämnen. Sen är det bra att jag kan prata om allt som händer efteråt också för alla tycker och tänker väldigt olika och barnen och sättet de uppfostras på också. Jag känner mig lyckigt lottat på alla möjliga vis!
Nu börjar det bli superlångt men vill bara säga en sista sak och det är att jag nog MÅSTE börja meditera igen för min agressivitet är inte alls borta och idag bråkade jag med en hemskt oförskämd och elak man som sa en massa rasistiska, sexuella och hotande saker när jag var ute med hundarna i hundrastgården och var där inne med 4 barn. Det slutade med att jag, förutom att jag skrek lungorna av mig, också spottade på honom och slog honom med en boll som satt fast på ett snöre och mitt beteende skrämmer mig när jag sen lugnat ner mig. För tänk OM han hade gjort något och skadat min bebis. Det får inte hända!
Jag hoppas att ni mår underbart och att ni får en rolig och LUGN vecka! Haha
Love, love & Love!
1- Jag inte hade ett stadigt förhållande
2- Inte har någon ekonomi
3- Inte kände att detta var något drömscenario
så trodde jag att det skulle vara bäst att göra en abort. Sen jag var liten och fick reda på vad abort var så har jag varit "emot" det. Inte emot men jag har alltid tyckt att det är synd. Fram tills att jag själv blev gravid, då började det låta som en normal grej som man ibland bara måste göra. Men jag klarade inte av tanken på att göra det och att sen leva med tankarna tänk om. Jag tänker helt enkelt göra mitt absolut bästa. Jag vet att jag kommer bli en bra mamma, det har jag alltid vetat. Och jag tror att mitt barn kommer ha ett bra liv och en bra uppväxt.
Åter till ultraljudet...
Det var så fint att se mitt barn, jag kunde se ansiktet i profil och han/hon var helt perfekt! Jag hade velat gå på ultraljud varje dag och sitta och titta i timmar. Det har varit min drtöm sen jag blev gravid att kunna se mitt barn och då tänkte jag inte alls på ultraljud men det var mer än nog!!! Självklart längtar jag fortfarande tills mitt barn är fött men inte på samma sätt som innan, jag känner ingen stress längre. Jag tyckte det var rätt tråkigt att vara gravid och jag tyckte att tiden gick så sakta men nu märker jag hur snabbt det går och hur snabbt magen växer.
Jag fick bara se bebisen nån sekund för ultraljudet var endast pga en cysta de upptäckt på mig för 3 månader sen, men tack gode Gud för den var borta nu! Jag hade lite vätskeansamling i min vänsta äggledare men dr. Olga sa att det var normalt och ofarligt och att jag inte behövde komma tillbaka. Det var lite tråkigt att höra att jag inte behövde komma tillbaka (pga att jag numera älskar vaginala ultraljud) fast skönt att allt är okej =P
Jag frågade inte läkaren ifall hon kunde se könet på barnet för jag var lite dum och trodde att hon antingen skulle säga det själv och dels för att jag visste att det inte var därför jag var där och blev glad ändå, bara av att se mitt lilla hjärta.
Men mitt riktiga UL är på slutet av månaden så så småningom kommer jag få titta igen och få veta mer, kanske till och med könet, wiieee!!! Sen berättade en kompis till mig idag att hon varit hos någon privat i lund och betalat 300:- för ett UL så det kanske är något jag gör efter detta jag ska på nu. Jag är rätt så töntig med allt för jag har som sagt aldrig varit gravid innan och riktigt älskar min graviditet! Nu kan jag känna förståelse för de 2 som sagt att de saknar att ha magen och saknar att vara gravida men inte vill ha ett barn sen hahah (iaf inte nu). Och min syster saknar dessutom själva födseln vilket jag fortfarande har noll förståelse för haha. Kanske är det för att hennes gick väldigt snabbt, 5 timmar bara och hon kom ut väldigt lätt. Jag får hoppas att det går lika lätt för mig, för även om jag inte är rädd så vill jag ha så mycket energi som möjligt efteråt så att jag kan ligga och titta på och umgås med min bebis. En kompis till migberättade att hon svimmat av flera gånger vid värkarna och att när hennes dotter kom ut till slut (med sugklocka) så var hon så trött och nerdrogad att hon inte orkade bry sig, hon var bara glad att det var över och somnade. DET är min värsta mardröm!
Jag ska träffa min barnmorska imorgon för blodprov och lämna urinprov och gud vet vad mer så jag ska fråga henne om olika alternativ. Har funderat på att föda i vatten och ska kolla hur chanserna ser ut...
Jag är väldigt glad att jag känner en massa unga tjejer/kvinnor som fått barn nyligen (de senaste åren) för de äldre kvinnorna jag känner har barn i ungefär min ålder och då var sakerna annorlunda. Det är kul för jag kan ställa många frågor och de flesta tycker att graviditet, barn och barnafödsel är roliga samtalsämnen. Sen är det bra att jag kan prata om allt som händer efteråt också för alla tycker och tänker väldigt olika och barnen och sättet de uppfostras på också. Jag känner mig lyckigt lottat på alla möjliga vis!
Nu börjar det bli superlångt men vill bara säga en sista sak och det är att jag nog MÅSTE börja meditera igen för min agressivitet är inte alls borta och idag bråkade jag med en hemskt oförskämd och elak man som sa en massa rasistiska, sexuella och hotande saker när jag var ute med hundarna i hundrastgården och var där inne med 4 barn. Det slutade med att jag, förutom att jag skrek lungorna av mig, också spottade på honom och slog honom med en boll som satt fast på ett snöre och mitt beteende skrämmer mig när jag sen lugnat ner mig. För tänk OM han hade gjort något och skadat min bebis. Det får inte hända!
Jag hoppas att ni mår underbart och att ni får en rolig och LUGN vecka! Haha
Love, love & Love!
fredag 11 september 2009
God morgon (förmiddag)!
Hejsan på er!
Idag vaknade jag av att syrran ringde mig och jag kände sån glädje direkt! Kanske var det för att hennes röst var den första jag hörde eller så är jag bara lycklig just nu haha. Jag sov jättegott iaf, vaknade inte med ont i ryggen som jag så ofta får under natten.
Igår var jag hos Nicole (syster) och vi lagade mat och jag läste lite bok med systerdottern och provade ett par skor som jag ska få i julklapp hahaha. Sen skulle jag vila mig lite och somnade. Såklart! Till min föråning väcktes jag inte efter 10 minuter utan efter ca 1 h, men som vanligt så kan Nicole inte väcka en på ett fint sätt utan är lite brutal (enligt min åsikt haha). Hon säger bara: Natta vakna klockan e 5, så tror jag att hon ger mig nån liten knuff, så sen efter det var jag lite sur... Haha ja, det är supertöntigt att bli sur över något sånt så förlåt Mana! Mana är ett gulligt sätt att säga syrra på på portugisiska och vi har kallat varandra det sen små. Har nog aldrig hört någon vuxen säga det till sitt syskon, men jag e ganska säker på att vi, eller iaf jag kommer göra det för alltid.
Men nu babblar jag bort mig, jag ville säga i detta inlägget att när jag skulle gå hem så skulle Nicole och lillflickan följa mig en bit hem så att pappan skulle få bada i lugn och ro men då är min faster och kusinerna på väg upp för att säga ett sista farväl till dem. Så jag träffade min faster för första gången på länge ch vi kramades och det var så härligt. Mitt hjärta smälte lite hihi. Innan jag och min faster bråkade så var hon en av mina favoritmänniskor i hela världen men vi har bråkat 2 ggr i mitt liv (stora fights) och då har jag blivit så ledsen/arg att jag sagt upp kontakten helt. Sån är jag, eller jag vill säga: sån var jag. För jag tycker att det är ett löjligt beteende. Jag tror det handlar om att jag alltid vill ha rätt. Jag förändras ju hela tiden men jag ser detta beteende hos min farfar också. Han har sagt upp kontakten med oändligt många personer och det är inget som jag ser upp till, men jag älskar hans starka personlighet. Det finns få med principer som han och han böjer ALDRIG på dem. Jag ser upp till honom och har alltid gjort det, fast än att jag mobbat honom sen jag var liten haha. Aww min älskade, söta farfar. Jag behöver skriva ett helt inlägg om honom och min farmor för de är så speciella. Både som personer och som personer i mitt hjärta/liv. Därför ska jag uppkalla mitt barn som dem. Om det blir en flicka kommer hon heta ett-namn och sen Lucinda Carrilho, Lucinda heter min farmor och om det blir en pojke kommer han heta förnamn Armindo Carrilho efter farfar. Med det vill jag både hedra dem och på något sätt förlänga deras liv? Nej inte liv men något... Usch, bara tanken på att de någon gång kommer gå bort gör mig ledsen och får mig att känna mig otroligt maktlös! Om man ändå kunde göra något åt saken...
Nä nu till lite roligare saker.
Idag ska jag köpa present till min syster och sen ska jag tvätta. Haha ja, jätteroligt ju!
På syrrans födelsedag fick hon etthalsband av mig och flickorna fick också vars ett. Sen igår när jag träffade henne (Nicole) så fick hon ett halsband med matchande armband och idag då vi ska fira henne hos hennes vänner T & F så ska hon få en till present och imorgon då hon ska ha sin fest så ska hon också få något, haha ett halsband till! För er som inte vet så gör jag egna smycken och eftersom jag inte har någon koll alls på vem som läser så kan jag inte säga vad det blir för slags halsband men jag kan säga att det blir något roligt som jag berättar om sen.
Jag älskar min syster så himla mycket och det är kul att kunna visa henne min uppskattning och kärlek och jag hoppas att hon förstår att det är det jag försöker göra.
Nä nu ska jag sätta fart och gå ut med hundarna och köpa frukost för det är verkligen dags. Stackars hundarna ber om att få gå ut och det är sällan de gör det, de är inte vanav id att jag bloggar eller sitter så länge vid datorn på morgonen.
Ha nu en riktigt härlig dag och gör det mesta av den, för det ska jag =P
Love, love & Love!
Idag vaknade jag av att syrran ringde mig och jag kände sån glädje direkt! Kanske var det för att hennes röst var den första jag hörde eller så är jag bara lycklig just nu haha. Jag sov jättegott iaf, vaknade inte med ont i ryggen som jag så ofta får under natten.
Igår var jag hos Nicole (syster) och vi lagade mat och jag läste lite bok med systerdottern och provade ett par skor som jag ska få i julklapp hahaha. Sen skulle jag vila mig lite och somnade. Såklart! Till min föråning väcktes jag inte efter 10 minuter utan efter ca 1 h, men som vanligt så kan Nicole inte väcka en på ett fint sätt utan är lite brutal (enligt min åsikt haha). Hon säger bara: Natta vakna klockan e 5, så tror jag att hon ger mig nån liten knuff, så sen efter det var jag lite sur... Haha ja, det är supertöntigt att bli sur över något sånt så förlåt Mana! Mana är ett gulligt sätt att säga syrra på på portugisiska och vi har kallat varandra det sen små. Har nog aldrig hört någon vuxen säga det till sitt syskon, men jag e ganska säker på att vi, eller iaf jag kommer göra det för alltid.
Men nu babblar jag bort mig, jag ville säga i detta inlägget att när jag skulle gå hem så skulle Nicole och lillflickan följa mig en bit hem så att pappan skulle få bada i lugn och ro men då är min faster och kusinerna på väg upp för att säga ett sista farväl till dem. Så jag träffade min faster för första gången på länge ch vi kramades och det var så härligt. Mitt hjärta smälte lite hihi. Innan jag och min faster bråkade så var hon en av mina favoritmänniskor i hela världen men vi har bråkat 2 ggr i mitt liv (stora fights) och då har jag blivit så ledsen/arg att jag sagt upp kontakten helt. Sån är jag, eller jag vill säga: sån var jag. För jag tycker att det är ett löjligt beteende. Jag tror det handlar om att jag alltid vill ha rätt. Jag förändras ju hela tiden men jag ser detta beteende hos min farfar också. Han har sagt upp kontakten med oändligt många personer och det är inget som jag ser upp till, men jag älskar hans starka personlighet. Det finns få med principer som han och han böjer ALDRIG på dem. Jag ser upp till honom och har alltid gjort det, fast än att jag mobbat honom sen jag var liten haha. Aww min älskade, söta farfar. Jag behöver skriva ett helt inlägg om honom och min farmor för de är så speciella. Både som personer och som personer i mitt hjärta/liv. Därför ska jag uppkalla mitt barn som dem. Om det blir en flicka kommer hon heta ett-namn och sen Lucinda Carrilho, Lucinda heter min farmor och om det blir en pojke kommer han heta förnamn Armindo Carrilho efter farfar. Med det vill jag både hedra dem och på något sätt förlänga deras liv? Nej inte liv men något... Usch, bara tanken på att de någon gång kommer gå bort gör mig ledsen och får mig att känna mig otroligt maktlös! Om man ändå kunde göra något åt saken...
Nä nu till lite roligare saker.
Idag ska jag köpa present till min syster och sen ska jag tvätta. Haha ja, jätteroligt ju!
På syrrans födelsedag fick hon etthalsband av mig och flickorna fick också vars ett. Sen igår när jag träffade henne (Nicole) så fick hon ett halsband med matchande armband och idag då vi ska fira henne hos hennes vänner T & F så ska hon få en till present och imorgon då hon ska ha sin fest så ska hon också få något, haha ett halsband till! För er som inte vet så gör jag egna smycken och eftersom jag inte har någon koll alls på vem som läser så kan jag inte säga vad det blir för slags halsband men jag kan säga att det blir något roligt som jag berättar om sen.
Jag älskar min syster så himla mycket och det är kul att kunna visa henne min uppskattning och kärlek och jag hoppas att hon förstår att det är det jag försöker göra.
Nä nu ska jag sätta fart och gå ut med hundarna och köpa frukost för det är verkligen dags. Stackars hundarna ber om att få gå ut och det är sällan de gör det, de är inte vanav id att jag bloggar eller sitter så länge vid datorn på morgonen.
Ha nu en riktigt härlig dag och gör det mesta av den, för det ska jag =P
Love, love & Love!
onsdag 9 september 2009
Sun is shining...
... the wheather is sweet, yeah!
I'm doing a really fast report =P
Today it is hot, hot, hot and I am going to make the best of it! I'm bringing my beads outside to make some necklace or maybe some bracelets and to hang out with the lovely miss Sandra. But first a refreshing shower and some hair removal haha! I haven't had any reason to show my legs until now, and what a wonderful reason I've been given!
Yesterday was my sisters birthday and I had the most pleasant, loving time with my 3 cousing that are visiting from Portugal. They are 2 girls, age 15 and 11 and my male cousin age 21 who I've met a couple of times during their visit. Yesterday was the first time I met the girls (this year) since I dont speak to my aunt. Its been some years and even if I do feel it's a loss, I am kindof content with the way things are. I dont have any resentment, but I'm not feeling The love for her. That may come, but for now it's good as it is.
Anywayyy....
I'll continue this later but now I'm going to sunbath as long as the wheather permits or until sandra can't stand anymore haha!
Love, love & Love
I'm doing a really fast report =P
Today it is hot, hot, hot and I am going to make the best of it! I'm bringing my beads outside to make some necklace or maybe some bracelets and to hang out with the lovely miss Sandra. But first a refreshing shower and some hair removal haha! I haven't had any reason to show my legs until now, and what a wonderful reason I've been given!
Yesterday was my sisters birthday and I had the most pleasant, loving time with my 3 cousing that are visiting from Portugal. They are 2 girls, age 15 and 11 and my male cousin age 21 who I've met a couple of times during their visit. Yesterday was the first time I met the girls (this year) since I dont speak to my aunt. Its been some years and even if I do feel it's a loss, I am kindof content with the way things are. I dont have any resentment, but I'm not feeling The love for her. That may come, but for now it's good as it is.
Anywayyy....
I'll continue this later but now I'm going to sunbath as long as the wheather permits or until sandra can't stand anymore haha!
Love, love & Love
tisdag 8 september 2009
In Brazil they speak portuguese
A lot of people think that people either speak spanish or brazilian in Brazil. The truth is that neither is right! The language spoken is PORTUGUESE. So next time you meet someone from Brazil, dont say: Hola! Buenos dias! In portuguese we say: Ola! Bom dia! Small change, Big difference!
Och sen för er som inte gillar att läsa engelska, eller som inte kan. Min mormor får hjälp av sjuksköterskor hemma och idag var det en som följde med för att lära sig. Jag antar att han visste att hon är från Brasilien när han kom hit. Han sa: Hola! Buenos dias! Då började jag tänka på hur MÅNGA gånger jag hört det förr. Visst kan de flesta lite spanska, men varför ska folk låtsas vara kunniga genom att prata ett språk som inte alls har med landet att göra? Som om: jaha, du är Svensk, alltså från Skandinavien. Då kan du väl Danska/Norska? Haha ja, jag låter nog irriterad men et är jag inte. Vill bara upplysa människor som fortfarande inte vet att i Brasilien så pratar man portugisiska. =)
Just nu har mormor en granne hemma på kaffe. Han är så gullig och påminner mig väldigt mycket om en herre jag jobbat med i ett vårdboende. Jag saknar att jobba med äldre, något otroligt!! Däremot kan jag minnas hur många arbetskollegor påminde om vissa människor i högstadiet och just den delen saknar jag inte!
Kanske återkommer sen, men just nu måste jag gå.
Love, love & love
Natta
Och sen för er som inte gillar att läsa engelska, eller som inte kan. Min mormor får hjälp av sjuksköterskor hemma och idag var det en som följde med för att lära sig. Jag antar att han visste att hon är från Brasilien när han kom hit. Han sa: Hola! Buenos dias! Då började jag tänka på hur MÅNGA gånger jag hört det förr. Visst kan de flesta lite spanska, men varför ska folk låtsas vara kunniga genom att prata ett språk som inte alls har med landet att göra? Som om: jaha, du är Svensk, alltså från Skandinavien. Då kan du väl Danska/Norska? Haha ja, jag låter nog irriterad men et är jag inte. Vill bara upplysa människor som fortfarande inte vet att i Brasilien så pratar man portugisiska. =)
Just nu har mormor en granne hemma på kaffe. Han är så gullig och påminner mig väldigt mycket om en herre jag jobbat med i ett vårdboende. Jag saknar att jobba med äldre, något otroligt!! Däremot kan jag minnas hur många arbetskollegor påminde om vissa människor i högstadiet och just den delen saknar jag inte!
Kanske återkommer sen, men just nu måste jag gå.
Love, love & love
Natta
fredag 4 september 2009
A mommy to be...
... that's me!!!
I'm pregnant with 15 weeks and 2 days and it feels wonderful! I've been nautious a whole lot and having a hard time gaining weight, but im plussing on the scale and it's nothing to be worried about, I just thought I'd be bigger... Fortunately I havn't had as many "bad days" as before, but I was expecting to feel great after week 12, as they say... I can honestly say that I am frightened that I might be one of those that feel nautious throughout my entire pregnancy, but I certainly hope that I won't!
I've dreamt about me being a mom to a boy three times, twice he was a newborn and yesterday he was about 11 having a giant birthday party and he wasn't very happy so I was talking to him to cheer him up...
I don't know the gender yet, but I'm having an ultra sound september 14th and I'm very excited about that, I hope that they can see what gender so I can start buying stuff. And I am looking for an apartment but I have to come up with some creative way of looking or else I think my chances are slim. But I do have some time, the estimated birth isn't until february 24th, and I'm still stressed out! Not about the birth or anything like that, just the finding- a-home-for-me-and-my-baby-situation. I like living with my graqndmother for the most part, I help her with stuff and if she needs I can call an ambulance, but I really need my space and some quietness but it's hard with an outgoing and very social grandmother like mine! Her phone is always ringing and she has both friends that come to visit often and nurses that comes over twice a day a few days per week... Im looking for apartments close to her so it won't be such a big difference and so I can help her and visit her often.
Thanks for reading, have a nice day!
I'm pregnant with 15 weeks and 2 days and it feels wonderful! I've been nautious a whole lot and having a hard time gaining weight, but im plussing on the scale and it's nothing to be worried about, I just thought I'd be bigger... Fortunately I havn't had as many "bad days" as before, but I was expecting to feel great after week 12, as they say... I can honestly say that I am frightened that I might be one of those that feel nautious throughout my entire pregnancy, but I certainly hope that I won't!
I've dreamt about me being a mom to a boy three times, twice he was a newborn and yesterday he was about 11 having a giant birthday party and he wasn't very happy so I was talking to him to cheer him up...
I don't know the gender yet, but I'm having an ultra sound september 14th and I'm very excited about that, I hope that they can see what gender so I can start buying stuff. And I am looking for an apartment but I have to come up with some creative way of looking or else I think my chances are slim. But I do have some time, the estimated birth isn't until february 24th, and I'm still stressed out! Not about the birth or anything like that, just the finding- a-home-for-me-and-my-baby-situation. I like living with my graqndmother for the most part, I help her with stuff and if she needs I can call an ambulance, but I really need my space and some quietness but it's hard with an outgoing and very social grandmother like mine! Her phone is always ringing and she has both friends that come to visit often and nurses that comes over twice a day a few days per week... Im looking for apartments close to her so it won't be such a big difference and so I can help her and visit her often.
Thanks for reading, have a nice day!
fredag 8 maj 2009
About this blog...
I'll be blogging here aswell but this is mostly for my co-creators that I've met (no not IRL) through the 100 day reality challenge. Of course it's for everyone and anyone but it will be around my intrests such as the law of attraction, meditation, visualizing and all those king of things. It's really good to me to keep practicing on my english because I know that if you dont use it - you loose it.
That's it for now.
Love!
That's it for now.
Love!
onsdag 18 mars 2009
Dr. Wayne Dyer, The Father of Inspiration
"Doing what you love is the cornerstone of having abundance in your life." Wayne Dyer
Därför ska jag sätta igång och skriva tre sample articles idag, välja vad de ska handlam och starta på dem. Klockan 20:00 ska jag ringa till min systers man och rapportera =)
Han är ett riktigt bra stöd, han har lyssnat (intensivt) på videos om the mindset of a millionaire (ex: financial blueprint, tänka som en rik osv.) och jag tror att det gav honom en massa energi och inspiration. Som tur är så sprider han det och jag blir inspirerad av att se honom inspirerad!
"Everything you are against weakens you. Everything you are for empowers you." Wayne Dyer
Detta är anledningen till att jag inte tror på en internationell kvinnodag. Det uppmärksammar orättvisorna och annat som försvagar "oss" ytterligare. Allt går ihop om man kollar på en människa som gör det bästa de någonsin kunnat göra, en som lever sitt bästa liv. Tiger Woods, han hade säkerligen kunnat ha 1000 saker att klga på genom sin karriär. Orättvisor osv, but what doesn't kill you makes you stronger, right? Därför tycker jag att vi som kvinnor (och alla andra människor i olika fack, minoriteter etc.) ska vara tacksamma för hur världen ser ut idag och istället fö att se begränsningarna kan man se möjligheterna. Alla kvinnor tjänar som sagt kanske inte lika mycket eller mer än männen på hennes arbete, men VAR ENDA EN kvinna har SAMMA möjlighet att bli en multi-miljonär som Bill Gates har haft. Han gjorde det! Han satt nog inte hemma och täkte på orättvisor, utan tog saken i egna händer och skapade sin veklighet. Genom att vara så pass fokuserad på det han ville åstadkomma kunde inte hans liv sett annorlunda ut. Han tog sin tid och energi och investerade i sig själv. Han hade kunnat ta ett jobb på McDonald's och klaga över att livet är svårt när man är ung, men... He did it his way!
"It makes no sense to worry about things you have no control over because there's nothing you can do about them, and why worry about things you do control? The activity of worrying keeps you immobilized." Wayne Dyer
Yes, det är dags för mig att sluta fega. Tjänar inget på det, förutom bekvämlighet. Och att vara bekväm är motsatsen till att växa, till att vara på väg någonstans. Bekvämlighet är inte det jag strävar efter.
"Loving people live in a loving world. Hostile people live in a hostile world. Same world." Wayne Dyer
Detta är anledningen till att jag startade min blogg. Jag vill uppmärksamma den svenska befolkningen om att tänkandet är en viktig del om inte den viktigaste delen av våra liv. Vi har en otrolig makt över våra tankar och kan skapa helt fantastiska saker, men utan kunskapen om vår makt, hur ska vi agera på bästa sätt? Harry Potter kunde inte rädda liv innan han lärde sig om sina krafter och jag tycker det är dags för oss också.
Dina tankar om ditt jobb, människor och om dig själv är basen till hur du upplever det. Dina fördömande tankar sätter ettiketter på exempelvis händelser innan de sker och då är d mer mottaglig för det. Man kan säga att vi planerar hela vårt liv utan att veta hur.
Exempel: Jag ska hålla ett tal imorgon och jag känner mig nervös. Jag hoppas verkligen inte att jag glömmer bort vad jag ska tala om och jag hoppas verkligen inte att jag ramlar. Tänk om folk tycker jag är tråkig osv...
Denna typen av tänkande sätter igång en oro i kroppen, kroppens reaktion blir mer oro. Dina tankar sätter igång en kedjereaktion och helt plötsligt sitter du och planerar allt som du INTE vill ska hända, vilket gör dig mer mottaglig för just det. Om du istället försöker komma på någon gång då du haft den känslan du söker inför talet. Minns hur det var, hur du kände dig. Det kanske var när du gick ner till Konsum för att byta ut en gammal vara, eller när du gjorde det du gjorde på jobbet så bra. När man plockar ner egna minnen och väljer sina tankar så sätter även de igång en kedjereaktion. Hur pass mycket eller snabbt det går har med din hjärna att göra. Vad är du van vid? Brukar du tänka negativt så behövs mer ansträngning än om du vanligtvis är en glad människa med positiv inställning.
Därför är det suveränt att starta dagen meden tacksamhetslista. Du väljer hur din dag börjar och det lilla sätter igång en kedjeraktion =) Sen kan man förstärka känslan under dagen genom små "påfyllningar". Kan vara meditation, dagbok eller att göra något man älskar!
Det kallas för olika saker. The flow, the zone, in alignment, call it what you wanna call it. När allt går ens håll och ingenting görs med ansträngning, då man är sitt bästa jag. Man glömmer bort tiden och "fastnar" i något man älskar. Det är det enda jag strävar efter!
Deepak Chopra
Jag hittade inget på nätet som gav mig fakta om mirakel, men jag minns att jag har läst det och kanske t.o.m. hört Deepak Chopra förklara. Jag kan ta boken imorgon och se om jag hittar det. Annars minns jag en video som jag lätt kan hitta men minns inte vad som sägs i den, hehe. Nu är jag alldeles för trött för att göra det, så jag skjuter upp det till imorgon.
God natt gott folk!
God natt gott folk!
tisdag 17 mars 2009
I also have a dream - to be...
"If you hear a voice within you say, 'You are not a painter,' then by all means paint…and that voice will be silenced." — Vincent Van Gogh
Så som jag har uppfattat det, har alla historiska, framgångsrika människor gjort sakerna på deras sätt och därför klarat sig så bra i just det de gjorde. Jag tror att alla människor har någon slags gåva för något. Något som du har potentialen att bli bäst på. Jag har olika drömmar och det är väl det svåraste med mig. Jag vill så mycket ibland att det oftast slutar med att jag inte får så mycket gjort alls. Jag slits mellan drömmarna och vad jag helst vill göra först osv... Jag är glad att jag satt igång med min blogg till en början. Jag skriver oftast dagligen men minst ett par gången i veckan! Mitt nästa mål är förmodligen att skaffa mig jobb... Wiieee, not. Saken är den att jag vet att jag kan attrahera mig mitt drömjobb men det känns sååå långt borta. Jag har sett andra människor uppleva olika slags mirakel och det finns vetenskapliga förklaringar till det. Jag ska under dagen prioritera det. Fakta om mirakel och skriva det i bloggen för det går ihop med min anledning till att inte vara förtjust i internationella kvinnodagen.
Jag måste erkänna, jag vill må bättre och bättre. Jag känner en glad och pirrande känsla i kroppen som säger mig att något bra komemr hända. Jag ska hålla kvar vid den känslan under dagen och hålla mig medveten om min omgivning och mig själv under dagen. Mitt glada humör kommer bjuda in en trevlig eller flera trevliga överraskningar =)
Jag skriver lite i form av önskningar. Det är vad man kallar Declarations. Man uttalar sig om vad man vill/hoppas/tror ska hända/vara ens sanning. Upprepning fungerar bra också.
Mer om detta kan ni läsa om ni letar upp tex: Louise Hay på google eller mantran eller böner, de är i princip samma sak. Ja, förutom Louise Hay som är en person hehe =P
Ha en riktigt skön dag med tankar som värmer hjärtat. Man kan bl.a. njuta av drömmar även om de inte kommit att bli din verklighet, än =)
Så som jag har uppfattat det, har alla historiska, framgångsrika människor gjort sakerna på deras sätt och därför klarat sig så bra i just det de gjorde. Jag tror att alla människor har någon slags gåva för något. Något som du har potentialen att bli bäst på. Jag har olika drömmar och det är väl det svåraste med mig. Jag vill så mycket ibland att det oftast slutar med att jag inte får så mycket gjort alls. Jag slits mellan drömmarna och vad jag helst vill göra först osv... Jag är glad att jag satt igång med min blogg till en början. Jag skriver oftast dagligen men minst ett par gången i veckan! Mitt nästa mål är förmodligen att skaffa mig jobb... Wiieee, not. Saken är den att jag vet att jag kan attrahera mig mitt drömjobb men det känns sååå långt borta. Jag har sett andra människor uppleva olika slags mirakel och det finns vetenskapliga förklaringar till det. Jag ska under dagen prioritera det. Fakta om mirakel och skriva det i bloggen för det går ihop med min anledning till att inte vara förtjust i internationella kvinnodagen.
Jag måste erkänna, jag vill må bättre och bättre. Jag känner en glad och pirrande känsla i kroppen som säger mig att något bra komemr hända. Jag ska hålla kvar vid den känslan under dagen och hålla mig medveten om min omgivning och mig själv under dagen. Mitt glada humör kommer bjuda in en trevlig eller flera trevliga överraskningar =)
Jag skriver lite i form av önskningar. Det är vad man kallar Declarations. Man uttalar sig om vad man vill/hoppas/tror ska hända/vara ens sanning. Upprepning fungerar bra också.
Mer om detta kan ni läsa om ni letar upp tex: Louise Hay på google eller mantran eller böner, de är i princip samma sak. Ja, förutom Louise Hay som är en person hehe =P
Ha en riktigt skön dag med tankar som värmer hjärtat. Man kan bl.a. njuta av drömmar även om de inte kommit att bli din verklighet, än =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Nataly
- Malmö, Skåne, Sweden
- Med denna bloggen vill jag hålla min inspiration på hög nivå och inspirera andra!
Inlägg
