Uppdatering på Barnvagn

Jag har glömt att skriva att jag köpt barnvagn! Det blev en ny och det var en jag sett folk med. Jag skrev innan att jag ville gå fram och fråga människor om deras barnvagn men det löste sig ändå! Jag köpte en vagn jag förälskat mig i på gatan. Kan det vara lite law of attraction som jobbade åt mig? Hehe. Kan sätta in en bild på den sen, eller så kommer det automatiskt när hon sen är född. Vi får se hur jag gör... Ja, det var allt hehe.

Snart dags för en bebis

Nu är det bara 5 veckor kvar!!!
Det är svårt att föreställa sig hur livet kommer att se ut med en bebis i bilden. Jag kan inte se mig själv som mamma ännu. Den tanken verkar alldeles för overklig. Helt underbar men overklig. Som att föreställa sig hur det kommer vara att komma fram till ett land man aldrig besökt med ett klimat man aldrig fått erfara. Jag har hela tiden tyckt att man är gravid alldeles för länge men jag tror att gud (eller vad som än fick det att vara såhär) planerade tiden så att man hinner få en uppfattning av vad som komma skall. Så att man på ett sätt hinner förbereda sig mentalt. Alla dessa månader har jag vetat att jag ska bli mamma, men på ett intellektuellt sätt. Nu vet jag på ett emotionellt sätt. Hela världen har förändrats! Det är så otroligt! Allt vad graviditeten gjort med mig är helt fantastiskt (förutom bristningarna kring min navel-piercing som bara är så besvikande haha). Hon är inte ens född, ändå tänker jag på henne och hennes bästa varje dag. Fast hon inte är född känner jag mig väldigt beskyddande. Möjligen tror jag att jag utvecklat moders-instinkt. Kan det vara det? Kan det vara så att jag redan känner mig som en mamma fast än att jag inte kan se mig som en? Allt är så underligt, spännande och underbart! Innan ville jag att tiden skulle rusa och det kändes som en enda lång dag, min mage blev aldrig större, graviditeten verkade stå still i tiden och nu tycker jag att det gått för fort. Är jag beredd på att ha ett litet barn som behöver mig för att överleva? Det är världens viktigaste uppgift - att jag klarar av detta på bästa sätt. Jag är inte rädd att bli en dålig mamma, det är inte det. Jag vet bara inte om jag kommer kunna bli Världens Bästa Mamma. Det är det jag vill vara ju! Alla andra saker jag gjort i mitt liv känns som småsaker. Allt jag någonsin velat uppnå tidigare känns som väldigt enkelt. Att bli förälder... Gud! Så ofattbart! Ja, jag är helt tagen av detta. Haha, jag känner mig småknäpp för ingenting jag känner går att förklara med ord. Jag försöker så gott jag kan men ändå kommer jag inte nära sanningen. Det känns som om jag försöker förklara en färg för någon som är blind.

99% av allt är ordnat och om hon skulle födas för tidigt så är allt klart för hennes ankomst, men på ett annat sätt så känns det som om jag skulle kunna ordna mer och mer varje dag! Jag är så nervös inför att träffa henne! Jag ska snart få träffa Hela Världens Viktigaste Person och jag hoppas att hon kommer att gilla mig. Nej, jag hoppas att hon kommer att älska mig. Direkt! Jag älskar henne så mycket och jag undrar om hon kan känna det där inne... Oavsett så ser jag det som en av mina största uppgifter, att få henne att känna sig älskad hela tiden. Hon ska veta det varje sekund.

***

Det finns mycket som jag gjort i mitt liv som jag inte är stolt över och aldrig har jag riktigt brytt mig på det sättet jag gör nu. Jag ska bli någons mamma och en mamma ska vara felfri känns det som. Jag vill inte att min dotter ska testa saker som jag testat. Jag vill inte att min dotter ska ha samma erfarenheter som jag. Jag är inte en som ljuger och det finns saker jag inte vill att hon ska veta. Jag vet att detta är saker som inte berörs förrän i framtiden, men jag tänker på det och oroar mig redan nu! Hur gör man? Jag antar att alla svaren kommer, allt har sin tid men jag känner som jag känner. Hon blir också tonåring en dag och hur gör man då? Haha löjligt att jag sitter och oroar mig för saker som kommer om mer än 10 år men saken är den att det kommer iallafall... Nej, det bästa är att leva i nuet och nu har jag inga bekymmer. Så ska jag filosofera! =) Jag får njuta av saker som de är för imorgon är en ny dag och denna dagen kommer blott vara ett minne.

Jag vill avsluta med att säga att jag älskar livet och är trots allt tacksam för ALLT jag har erfarit. Vissa minnen svider och andra är härliga, men man ska använda minnena och inte låta sig användas av dem.
Och sist:
Tack mamma för att du fött mig!

Flyttar till Småland?

Hejsan alla glada!

Nu har jag sökt lägenheter i Småland och även pratat med hon som hyr ut lägenheterna. Allt som behövs är ett intyg från socialen i den nya kommunen som säger att de betalar hyran i fortsättningen och sen tror jag att det är klappat och klart! Jag frågade om allt var okej och hon sa att det enda som krävs det är att socialen ringer dem, för att de har nära kontakt med varandra eftersom kommunen är så liten så behövs bara ett litet telefonsamtal. Väldigt annorlunda från Malmö... Så på måndag ska jag ringa en tjej på socialen i den andra kommunen och kolla vad som behövs göras. Jag är beredd att flytta omedelbart och fast än att det pirrar i magen så är det ett härligt kittlande! Jag är nyfiken på hur mitt liv kan komma att se ut med en massa nytt och det är så spännande =D
Jag bryr mig inte om att jag kommer vara långt ifrån nära och kära i och med att jag kommer att ha min dotter och mina hundar. Jag kommer ändå att hälsa på folket i Malmö och den som vill är alltid välkommen till mig! Sen vet man inte om det verkligen blir till Småland som jag flyttar eller om det blir närmare, oavsett vart så blir det roligt!

Angående graviditeten så har det inte hänt så mycket, förutom att jag börjar bli rädd för en massa som jag inte varit innan. Jag är rädd att gå ute själv på natten när jag inte har hundarna för jag tror att någon kan komma fram och knivhugga mig och skada mitt barn. Jag är rädd för att få missfall, jag är rädd att någonting kan gå snett. Jag är så rädd om henne! Jag vill att hon ska må suveränt och när hon är i min mage så känner jag mig maklös. Jag kan inte se med egna ögon om allt är okej och det är läskigt! Jag längtar tills hon föds och jag får mer kontroll över situationen. Jag är till och med rädd för vad som kan hända när hon är född. Dessa tankar kommer och går, fast än att allt oftast känns lugnt så är tankarna läskiga...
Är detta normalt?

Jag ska köpa en begagnad barnvagn nu i dagarna av en tjej jag känner. Det är inte alls som jag tänkt mig, det är inte den snyggaste men jag vet att det är en rejäl vagn som är säker att köra och den är så billig att jag bara mååååste köpa den. Senare om jag vill ångra mig så blir det inga problem.

Nä nu ska jag göra annat!

Love, love & LOTS OF LOVE!!!

Nytt i mitt liv

Det har hänt lite saker sen jag bloggade sist...

Mamma har kommit hem från Brasilien =D Wiieee!
Jag har sökt lägenheter UTANFÖR Malmö i ställen som Svalöv och Eslöv och eventuellt kommer jag att söka i Småland också hahaha. SÅ desperat är jag! Det var soc som sa till mig att jag måste söka överallt och först tyckte jag att det lät idiotiskt att man skulle behöva flytta till Småland för att hitta en lägenhet men nu tycker jag att det skulle kunna vara en möjlighet för en massa nytt och spännande. De ska skicka brev till mig med lediga lägenheter och i Småland hade de ett ställe där man fick de 3 första månaderna hyresfritt. Och hur bra är inte det?! Om jag flyttar så långt bort så ska jag fortsätta att söka lägenhet i Malmö med omnejd men i vilket fall som helst så är jag glad nu. Det finns ljus och hopp! Och chansen att få en lägenhet med uteplats är förmodligen gigantiskt mycket större långt ifrån Malmö och det är en dröm jag har så att mina hundar kan få det bättre...

Sen några dagar tillbaka har jag varit jättesugen på att måla. För den som inte vet så älskar jag att måla tavlor men har just nu inga canvas att måla på så jag får gå ut och köpa och denna gången vill jag måla på en jättestor duk! =D
Jag funderar på olika sätt att tjäna lite extrapengar under mammaledigheten och då ska jag nog sälja lite tavlor och halsband. Jag har varit så mesig med att sälja mina saker. Jag har en massa halsband, fast färre än innan för jag har gett bort en hel del, men jag har inte sålt en enda. Det är svårt att sätta pris på saker man gjort själv. Jag vill inte sälja dem billigt för de är dyrbara för mig.

Sen har det varit en dröm sen jag var liten att renovera gamla möbler. Jag har målat om vissa möbler som jag tyckt blev jättefina men jag skulle vilja ta det till en annan nivå. Ta stolar och annat som slängs och måla och pyssla om dem till fina och häftiga möbler och sen sälja eller behålla hahaha. Det roligaste jobbet jag haft var när jag jobbadei en antikaffär. Jag älskade att gå omkring och bara titta på sakerna, där fanns både möbler och massa loppis- och marknadsfynd och det är något sådant jag skulle vilja syssla med i framtiden, Kanske haha. Jag har aldrig kunnat bestämma mig helt för vad jag vill, men jag vet lite mer nu. Jag måste tycka att det är härligt, snyggt och kunna drömma mig bort i det. Men ändå vill jag att det ska kännas viktigt och det är där det blir svårt. Möbler, inredning, design, artisteri är härligt och snyggt, men hur viktigt är det? Till en viss del är det viktigt för det hör ihop med känslor och välmående men det är inte nödvändigt eller livsviktigt. Men även om det jag skulle livnära mig på inte är världens viktigaste jobb så kan man göra bra och viktiga saker med pengarna.
Ja, jag vet inte exakt vad jag vill eller kommer syssla med, men jag tror att omväxling är viktigt för mig... Vilket jag egentligen ser som något negativtför då blir man ju ganska bra på allt men inte jättebra på något, fast så känns det som om jag alltid varit och jag är ju nöjd med hur jag är, så det bör väl funka haha.

JAG ÄR FÖRVIRRAD haha
Det känns som förvirrad är bra, det är spännande! Det är som när man klämde på julklapparna och var förvirrad men nyfiken och glad. Fast man inte visste vad som väntade en så visste man att det var något bra, det var ju julklappar!

Nä, nu slutar jag skriva så ni inte tröttar ut ögonen alldeles för mycket!

Pussar på er (K)

Love, love & MASSIVE LOVE!!!!

Yearbook Photos

Deppig-Peppig & barnvagnstankar

Mitt humör växlar... Ibland är jag jättedeppig och gråter eller mår illa. Eller jätteglad, pigg och i farten. Just nu är jag deeeeeeppig... Så jag skriver inte så mycket hehe men jag ska lägga in en bild som jag tog på magen idag. Den har vuxit en del sen sista bilden =)

Jag hittade en jättesöt låtsas-skinnjacka till min systerdotter i julklapp. Jag har tänkt mycket på vad jag ska köpa till henne, faktiskt den enda julklappen jag ens funderat på och nu har jag äntligen hittat den! Jag tror det var på Kappahl, och anledningen till att jag tror är för att jag inte hittade den i deras webshop, men jag är ganska säker på att det var i en Kappahl-butik som jag såg den, 299:-

Barnvagnar... AHHH!!! Vilket helvete! Jag har inte en aning om vad jag är intresserad av. Ska jag köpa begagnad eller ny? Vad är bra egentligen? Jag tycker att brio-vagnarna är rätt söta men de är så stora. Jag ser att folket ute har helt olika vagnar och ibland vill jag gå fram och fråga om deras vagn men än så länge har jag inte gjort det... Vill inte verkar knäpp eller påträngande. Jag skulle vilja sitta ner med alla som använder barnvagn i Malmö och höra vad de säger om dem hahaha. Ha en intervju med alla småbarnsföräldrar om praktiska tips. =)

Nä, nu ska jag vila mig lite till och sen gå ut med hundarna...

Ha en strålande dag och värm upp inför helgen hihi.

Puss & Kram

Love, love & LOVE!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Lägenhet, lägenhet och bebisrörelser

Jag fick inte lägenheten pga min ekonomiska situation. Jag ska försöka hitta en borgensman och se om jag kan söka igen haha. Jag blev ganska deppig när de ringde och sa att jag inte skulle få den men nu dagen efter så känns det ganska bra igen. Det var bara en lägenhet och jag ska tom söka om på den när jag ordnat upp vissa saker. Som en skuld jag har =(

Jag hoppas att jag hittar mig ett jobb i Danmark nu så att jag kan jobba den sista delen av graviditeten för då hade jag kunnat betala ett par hyror i förskott och betalat skulden, och då hade saker sett mycket bättre ut!

Sen till något jätteroligt!!

Jag har känt min bebis röra på sig jättemånga ggr! Först tyckte jag att det kändes lite obehagligt för jag tappar nästan andan när det händer. Jag TYP förstår att folk förklarar det som fjärilar i magen eller som bubblor men jag tycker mer att det känns som en ofrivillig muskelrörelse, ungefär som när man spyr hahahah. Fast det påminner inte om att spy ändå. Konstigt att förklara utan att det låter som en hemsk grej för det är inte alls hemskt, utan mysigt!

Och just det! Idag gick jag vid Lindänge Centrum med hundarna och vid en buske hittade jag en kniv, den hade taggig sida där eggen var (eller heter det egget?) och det var en massa barn som gick förbi där den låg, så jag ringde polisen som sen kom o hämtade kniven. Jag är lite galen i att ringa polisen så fort jag ser något mystiskt eller konstigt, för jag tänker att om detta samtaket gör att ingen skadar sig eller en mindre åker illa ut, så är det bäst att ringa. Jag har ringt dem tusen gånger, en gång var det en man som försökte tillfredställa sig framför mig. Och jag kan slå vad om att han trodde att jag var ett barn. Jag var ute med hundarna (då också) och det var mörkt, så kom det fram en gubbe till mig och frågade han vad hundarna hette och sen frågade han var klockan var och när jag kom nära honom för att visa (eftersom han inte kunde bra svenska) så såg jag att han stod och tog på sig själv. Jag blev så chockad att jag inte sa så mycket. Kanske sa något som usch och sen gick jag. Men efter nån sekund (då han redan cyklat iväg en bit) så blev jag förbannad! Så jag skrek efter honom och bad honom komma tillbaks och då vände han på cykeln och kom tillbaks och då började jag skrika på honom och skälla ut honom och hotade honom med att om jag någonsin såg honom igen så skulle jag ringa någon som skulle slå ihjäl honom. Därefter ringde jag polisen för att jag tyckte att de skulle ut och leta efter den här idioten innan något barn råkade ut för samma sak. För jag fattade att denna mannen inte hade något specifikt mål med hans cykelrunda eftersom han tog en annan väg efter att jag skrikit på honom. Senare har jag förstått att det nog var hemåt han skulle efter att jag skrikit för jag har sett att han bor på Lindängen, på gånglåtsvägen någonstans. Jag har också frågat polisen en gång om det är okej att jag fotar denna mannen om jag ser honom för att efter att det hände med mig så har en flicka blivit våldtagen av en man på cykel i fosie och jag tror att det var nära nydalastigen (den cykelbanan som går från Nydala till Lindängen) där jag sett han mannen cykla. Jag vet inte om han gör sånt här ofta men varje gång jag ser honom känner jag obehag och vill putta ner honom från hans jävla cykel! Men sen är han gammal också och dessutom gift, och han skadade ju inte mig. Så jag vet inte om han förtjänar det eller ej, men jag tycker inte heller att det är upp till mig att bestämma. Jag skulle vilja veta om det är han som våldtagit flickan och jag har inte haft med mig kameran när han varit i min närhet. Men det finns så många våldtäktsmän så jag undrar hur många det finns på bara den sträckan, Nydala-Lindängen.

Och jag måste tillägga att poliskvinnan som tog mitt samtal den gången skrattade i telefonen. Och de tog inte mitt samtal på sånt allvar kändes det som pga att han kanske verkat rädd för mig, men jag hade 2 hundar med mig och jag är inte heller en tyst person men om jag hade varit 14 som den flickan som våldtagits och varit ensam ute så kanske han inte alls blivit rädd. Och även om han är gammal så säger det mig ingenting om hans styrka, han är ju alltid ute och cyklar och han kan förmodligen övermanna många småflickor, de flesta kanske?

Iallafall, jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa polisen i deras arbete på alla möjliga sätt jag kan komma på. Och jag kommer fortsätta vara en ring-maja och hoppas att det hjälper!

Love, love & LOVE!!!

Jag hoppas att ni mår bra och att era dagar är lugna och fria från bekymmer!

Hello Kitty

Jag har idag köpt de allra första flick-kläderna till min lilla sötnos! Jag hade inte lagt märke till det förrän jag var på bussen, att allt var Hello Kitty haha. En vit, fluffig tjocketröja med öron och en rosett på huvudet, en rosa body och en filt. Jag tyckte att H&M's urval var jättetråkigt för nyfödda. Till flickor fanns dt i princip bara rosa, jag vill ha en massa lila men den lila färgen de hade var inte alls till bebisar, iaf inte enligt min smak. Sen gick jag in på kappahl och de hade massor med saker jag älskade. Disney-kläder i exakt den lila färgen jag visualiserat! De hade tom grått till flickor och det var underbart fint! Nästa gång jag handlar går jag raka vägen till kappahl och då blir det Minnie Mouse istället för Hello Kitty. Minnie var min favorit när jag var liten och jag tycker fortfarande att hon är jättefin =) men det lär nog bli en hel del Kitty också...

Var hos barnmorskan också idag och fick lyssna på hjärtat igen och jag kan inte rå för det, jag blir alltid känslig och tårarna slutar inte rinna. Det är en så häftig upplevelse att vara mamma till ett barn inuti dig. Jag tror att det blir en ännu häftigare upplevelse att vara mamma "på riktigt" men underbart har det varit enda sen jag fick reda på att jag var gravid. Det är svårt att fatta att jag har ett liv inuti mig. En flicka som växer och som sen ska gå i skolan och välja kläder och prata om pojkar och kompisar och läxor, för att slutligen flytta ut och skaffa sig ett eget liv. Det känns långt ifrån men på något sätt känns det redan sorligt. Jag har alltid tänkt långt framåt och dessa tankar dyker upp ofta, kanske mer än vad de skulle haha.

Inne på Kappahl träffade jag en man som är min fasters kompis. Han och hans fru är riktigt härliga människor och när jag berättade att jag var gravid såg jag hur han delade min glädje, såg nästan ut som om han fick lite tårar i ögonen när jag berättade hur rörd jag blir varje gång jag lyssnar på bebisens hjärta. Han måste vara en underbar pappa för han uppskattar verkligen sina barn och han sa att fast än att deras barn nu hunnit bli 10 och 8 så brukar han titta på dem och tänka på vilka härliga mirakel de egentligen är!

Jag drömde inatt om att jag hade en pojke (som vanligt) och att hn var 2 år och att jag ville amma honom men han ville inte. Och jag envisades och sa: joo, du har inte ätit på länge, du måste vara hungrig. Så kom han och drack lite mjölk sen ville han inte mer och jag blev så ledsen hahah. Jag tog det verkligen personligt att han inte ville amma mer, jag tror att han kände sig stor och gjorde det mest för att jag tjatade. Det var en jättehärlig känsla i drömmen att amma och det är en del jag verkligen längtar till. Jag har innan varit lite "rädd" för det mest för jag inte ville förstöra mina bröst men som det känns nu så spelar det ingen roll alls. De kan se ut som taxöron efteråt för jag bryr mig inte alls nu, det känns som en obetydlig sak jämfört med allt det kan ge mig/barnet/barnen. Jag kommer ihåg att jag tjatade på min syster att det var dags att sluta amma och blabla och hon sa till mig: du kommer förmodligen vara värre än mig och amma dina barn tills de blir 2-3 och jag tror att hon har rätt. 3 kanske är lite överdrivet men vi får se hur det går. En massa som jag känt och sagt innan är förändrat nu och jag tror att massor kommer att förändras när barnet är fött. Men jag hoppas verkligen att jag kan behålla mina bestämda sida och inte vara en mamma som skämmer bort sitt barn för sin egen skull utan att se de negativa effekterna som mest påverkar barnet. Jag vill att mitt barn ska vara en tuffing som "kan själv" och som helst inte gråter för allt och inget. Jag är tex tuff med min systerdotter. Slår hon sig på ett sätt som inte är farligt så låtsas jag att jag inte tycker synd om henne och säger: Ojdå! Uppa igen! Och jag märker att när någon tar upp henne i famnen och pussar henne direkt efteråt så matar man de känslorna som barnet får när de slår sig, och hon tycker ännu mera synd om sig själv och gråter och vill ha bappis (nappen). Då tycker jag att hon beter sig bortskämt men det är något jag kan komma att ändra när det gäller mitt egna barn, men jag hoppas så innerligt att det inte gör det. Jag blev uppfostrad på ett rätt tufft sätt (tror jag enligt det jag minns) och jag grät sällan över att jag ramlat eller slagit mig. Men jag kommer ihåg att de flesta andra barnen inte alls var så, speciellt flickorna.

Men nu är allt detta spekulationer och jag vill inte ha detta emot mig sen haha så därför säger jag redan nu att ALLT kan komma att ändra sig...!

Till något annat. Jag har fortfarande inte varit hos min syster sedan ultraljudet och det är därför jag inte lagt ut någon bild ännu, men de är så himla gulliga och jag längtar tills jag kan dela med mig dem här och på facebook!

Till J: Har du facebook? Jag ska leta efter dig idag.

Ha en underbar fredag allihopa =)

Love, love & LOVE!!!

Life goes on...

I'm so excited, and I just can't hide it!
I'm about to loose control and I think I like it!!!!

Nu är allt så superfint, allt går åt rätt håll. Jag fick reda på att jag har en flicka i magen =D alltså en liten Lucinda (farmors namn) och allt är bra med henne. Haha det var så roligt för först satt hon på sina fötter så kunde hon inte se något och hon (barnmorskan) försökte peta lite på magen med den grejen de håller mot magen och hon flyttade inte på sig. Sen när hon skulle fylla i lite saker på datorn så petade jag till det rejält på magen och när hon kollade igen sa hon: Ja men det är ju en flicka! Så duktig hon var som gjorde som mamma ville!! Jag hade bestämt mig för att inte gå därifrån utan att veta könet och det funkade hihihi! Jag är överlycklig! Fick också fina bilder på hennes ansikte i profil med handen framför ansiktet så att det ser ut som om hon suger på tummen. Troligen kommer jag att gå till min syster imorgon för att scanna in bilderna och då lägger jag ut nån här med. Hon är 18 cm och väger 224 g. En liten, liten tös än så länge =)

En annan underbar nyhet är att jag ska titta på en lägenhet imorgon och den kommer jag TROLIGEN flytta in i den 1:a december. Jag kommer att bo granne med min kompis Sandra och ha nära till mormor och det är bra så hon orkar gå dit. En mindre trevlig grej är att det är på 4:e våningen och då får vi se hur det kommer att gå med vagn och allt, men en sak är säker-
Det löser sig!!!

Jag har pratat med min mamma som varit i Brasilien nu i tusental år och hon kommer hem på måndag om allt går bra så det är många glada nyheter idag. Nu ska det bara lösa sig med mina ekonomiska frågor, och det är jag säker på att det gör!

God Natt allesamman, hoppas att ni också har en massa spännande nytt i era liv!

Nu ska jag se den lilla biten det är kvar av Barca-matchen...

Love, love & LOVE!!!

Ingen lust att blogga

Jag har märkt att en viss person läser min blogg och jag vill inte ha något med denne att göra... Så man kan säga att min skrivarglädje försvunnit lite. Jag funderar på att göra en ny "hemlig" blogg bara för att helt eliminera denna person ur mitt liv på alla sätt jag kan, men just nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill så gärna hålla kontakten med en massa människor och uppdatera men orkar inte med detta!

Iaf, J och ni andra... Nu vet ni och jag kommer skriva när jag kommit på hur jag ska göra...

Många pussar och kramar på er!!